Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)
Nedmonteringen sker i stadig takt.
Steg för steg.
Tills allt vi trott oss ha rätt till tagits ifrån oss.
Stoltheten.
Kampviljan.
Tryggheten.
Till sist finns bara rädslan kvar.
För att bli övergiven.
Krossad.
Och då,
först då,
förstår vi vad de mest av allt vill ha av oss –
vår tystnad.
Din feedback är min drivkraft. Om du har något att säga om detta inlägg eller något annat ämne, tveka inte att kontakta mig via kontaktformuläret eller kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få höra från dig!
Vägen som bär 