Jag,

gamla karln,

tror ännu på

godheten

Tycker att jag känner den

lite grann

Inte så att vi kramas

Mer som en

hastig

igenkännande

blinkning

när vi oväntat

får

ögonkontakt

Jag tror på godheten

trots att den

knappt märks

rör sig försiktigt

likt rådjuret

i den tidiga morgondimman

Vill inte

synas

Vill inte

väcka vrede

Godheten

jag känner

är ingen estradör

Ser blygt i marken

när den träffas

av strålkastarljuset

Kommunicerar helst med

små ord

små gester

nästan omöjliga att uppfatta

i den moderna tidens 

larm

och brus

men fyllda av

närvaro

medkänsla

liv,

evigt

oförstörbart

liv