Jag är besviken på politiken. Fast kanske är det mer rätt att säga att jag inte förstår mig på den.

Jag tänker så här. De flesta etablerade politiska partierna i vårt land är organiserade på alla nivåer, från den internationella nivån (via bl a EU) och vidare ner till den nationella, regionala och lokala nivån. I vissa fall når organisationen t o m ner till enskilda stadsdelar. Det är ju något som många andra organisationer bara kan drömma om.

Via sina olika organisationsnivåer bör partierna ha en bra chans att kunna känna av strömningar och fånga upp brister i samhället och sedan, givetvis, om partierna vill göra gott faktiskt genomföra förbättringar. Som jag ser det, även om det alltså kan bero på min bristande förståelse för politiken, så finns det inte en chans att politiken kan ha missat de försämringar av skola, vård, omsorg, infrastruktur m m som skett under de senaste 20-30 åren. Den kan omöjligt ha varit omedveten om vad ytterligare krav på effektiviseringar och åtstramningar får för effekter för redan utarbetad och tidspressad personal inom t ex skolan, socialtjänsten och sjukvården. För att inte tala om behandlingen av våra äldsta medborgare som när de som mest behöver samhällets hjälp och stöd allt oftare glöms bort och lämnas åt sitt eget öde.

Jag anser att den bästa näringslivspolitiken är att se till så att alla medborgare och företagare känner sig trygga med att barnen, alla som behöver extra omsorg och hjälp och de gamla har det bra. Ur den tryggheten kan entreprenörskapet blomma ut för fullt.

När det sägs att vi måste påverka våra politiker så att de fattar kloka beslut är det, enligt min mening, rent nonsens. Om de inte via nätverken och kontakterna i sina respektive organisationer redan fått tillräckligt med signaler för att börja agera för förbättringar spelar det sannolikt ingen roll hur mycket signaler de får från människorna, väljarna, utifrån.

Jag upplever att det politiska spelet som speglas via de stora mediekanalerna, inte minst inom televisionen, inte är något annat än just ett spel.  Och ofta dessutom ett riggat spel format av starka påverkanskrafter. Men som sagt, politiken borde kunna frigöra sig och börja laga och förbättra det som gått, eller är på väg att gå, sönder i vårt samhälle.

Även jag inser att det kan finnas olika val av vägar till förbättringar inom politiken. En del förordar gemensamt finansierade lösningar. Andra tror mer på privata initiativ. Men samtliga partier bör kunna enas om att nu får det vara slut på försämringar och hög tid för förbättringar. Tror det vore en bra början till något nytt och mycket mer hållbart än den politik som styrt och fortfarande styr utvecklingen.