Hur ska vi kunna rädda världen tillsammans när det saknas öppna, offentliga arenor för goda och respektfulla samtal om, samt uppföljning och redovisning av, den pågående utvecklingen och alla de initiativ, bra och mindre bra, som tas? Hur ska vi kunna lära och inspireras av varandra när tonen i de offentliga debatterna så ofta är destruktiv och anpassad till den nya tidens underhållningsfokusering och klick-jakter?

Jag tror fortfarande på människan och de goda krafterna, men jag får allt svårare att tro på att det kan komma något långsiktigt gott ur massmedias nuvarande fokusering vid att ställa ord mot ord, åsikt mot åsikt, utan att göra någon större skillnad på om det som sägs är sant eller falskt, är baserat på granskade vetenskapliga fakta eller är effekter av desinformation och ryktesspridning. Journalistiken och politiken verkar ha hamnat i en gemensam loop som bara går snabbare och snabbare samtidigt som den för deltagarna allt längre bort från målet om att skapa en bättre värld för alla jordens människor och ekosystem.

Jag har egna positiva erfarenheter av att föra framtidssyftande samtal om hållbara vägar till utveckling på det lokala planet. Detta bl a efter att ha medverkat i projektet NV Eko (som det går att läsa mer om här NV Eko – Energikontor Norr). Där lyckades vi få lokala politiker och företagare i Norrbotten och Västerbotten att samlas och föra konstruktiva rundabordssamtal om den framtida energiförsörjningen inom respektive kommun. Och vi gjorde det genom att vara väl förberedda, bl a med hjälp av lokala fakta framtagna av forskare, samt genom att vara tydliga med att samtalen skulle ske inom ramarna för Det naturliga stegets systemvillkor för hållbar utveckling (läs t ex Det Naturliga Steget – Sustainability Guide (hallbarhetsguiden.se)).

Projektet drevs 2009-2012, d v s långt innan FN formulerat sina globala mål för hållbar utveckling. De 17 globala målen är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder någonsin antagit.  Och de utgör en fantastisk ram för hållbarhetssamtal mellan politiker, näringsliv och medborgare på alla nivåer. Men det kommer inte att funka om inte ramarna är väl förankrade hos samtliga deltagare i samtalen och det finns samtalsledare som griper in när dialogerna börjar närma sig eller passerar dessa ramar.

Är jag ensam om att känna att uppgiften som samtalsledare inte bör överlämnas till de nuvarande massmedieföretagen? Tror inte heller att dagens politiker på egen hand är beredda att hyfsa sin argumentation och debatteknik så långt att det faktiskt går att föra en framåtsyftande, gemensam dialog om möjligheter och förutsättningar istället för fortsatt pajkastning.

Så var och hur ska dessa viktiga hållbarhetssamtal föras? Behövs det en ny samlande kraft?

Själv funderar jag på om inte FN-förbundet med sina regionala och lokala avdelningar skulle kunna vara en sådan kraft. Och att de tillsammans med universitet och högskolor kan forma förutsättningar för en vetenskapsförankrad dialog om hållbarhet inom samhällets alla områden.

Vad tror du? Finns det andra vägar att gå?