Misstänker att det är fler än jag som hamnat i sammanhang där det inte verkar hjälpa att hänvisa till samlade erfarenheter och vetenskap när olika samhälls- och hälsofrågor diskuteras. Istället lyfts olika argument från poddar och liknande fram. Argument som ibland går helt emot sånt som för oss framstått som pålitliga fakta och slutsatser.

Och det som kanske känns mest märkligt är att våra argument och hänvisningar, ofta baserade på vetenskaplig konsensus, viftas bort som irrelevanta eller i värsta fall som ”fake news”.

En fråga som dyker upp är den om var vi hamnar när det inte finns en någotsånär samlad bild av vad som bör betraktas som sanning och vad som inte är det.

Därför inger det visst hopp att ett stort antal organisationer ska samlas på Västkusten för att diskutera hur demokrati och folkbildning i Sverige kan stärkas och skyddas.

– Ju mindre bildade vi är desto enklare är det att gå mot ett mer auktoritärt samhälle, säger en av initiativtagarna.

Tror att liknande initiativ behövs på fler ställen. Inte minst i norra Sverige, med tanke på de utmaningar industrierna och människorna här står inför i den gröna omställningen.

Har hört att bildning ibland definieras som den kunskap som blir en del av ens personlighet, där kunskap handlar om att veta medan bildning innebär att göra kunskapen till en del av sin person, ens sätt att vara och förstå sig själv som människa. Ord som ”insikt”, ”reflektion” och ”sammanhang” återkommer ofta i beskrivningen av vad bildning är.

Här kommer några exempel på vad som kan känneteckna en bildad människa.

• intresserad av att se mönster och förstå sammanhang – i livet och samhället.

• mer sökande än tvärsäker.

• nyfiken och öppen för människor och företeelser – även de annorlunda och oväntade.

• försöker inse sina handlingars konsekvenser.

• ger sig tid att tänka och reflektera över tillvaron.

Visst låter det som egenskaper som behöver utvecklas och lyftas i den tid som nu är?