Har funderat lite kring en studie jag läste om nyligen som visade att en global undersökning med över 800 intervjuade styrelseledamöter visar på brister i kompetens hos ledamöterna när det gäller hur hållbarhet påverkar företagens framtid. Många ledamöter förlitar sig på företagsledningens kompetens i att hantera hållbarhet och ledamöter upplever det ofta obekvämt att ifrågasätta företagens ambitioner inom hållbarhetsområdet.

Mindre än en tredjedel av de intervjuade ansåg att de har tillräcklig kunskap om hur företaget ska arbeta med hållbarhet och över två tredjedelar ansåg att hållbarhetsaspekter har ingen eller liten effekt på bolagens finansiella resultat.

Jag tror inte att situationen avseende styrelseledamöternas hållbarhetskunskaper är bättre här i norra Sverige. Får jag gissa skulle jag snarare säga att den kan vara sämre. Och det bygger jag på mina egna erfarenheter av att ha arbetat med energi-, klimat- och hållbarhetsfrågor i och med små och medelstora företag i Norrbotten och Västerbotten i ca 15 år, samt övriga kontakter jag haft med näringslivet och dess olika främjare genom åren.

Det jag främst slagits av är att de kunskaper inom hållbarhetsfrågor som jag noterat finns inom bolags- och övriga organisationsstyrelser, samt även i bolags- och organisationsledningar, ofta är av det mer ytliga slaget. De tycks aldrig ha djupnat och omformats till insikter, där insikter kortfattat kan beskrivas som det som berör oss i grunden. Och de personer som jag vet äger djupare kunskaper och insikter inom området har, av vad jag märkt, inte varit särskilt efterfrågade i styrelserummen.

Jag har vid ett flertal tillfällen upplevt hur begåvade människor i framträdande positioner kan göra rätt bra ifrån sig i möten som handlat om hållbarhet för att sedan gå in i ett annat möte som handlat om något helt annat, t ex ekonomi, och där argumentera för förslag och lösningar som är allt annat än hållbara.  Det är som att hållbarhet är ett ämne bland många andra ämnen utan några avgörande beröringspunkter med övriga ämnen. Lite som i skolan faktiskt där elever först läser ekologi under en lektion för att sedan läsa teknik eller företagsekonomi nästa lektion utan att eleverna påverkas nämnvärt av ämnena de läser men ändå har förmåga att räkna ut vad de behöver kunna för att visa framfötterna och klara av proven.

Jag tror, som jag försökt påtala i olika sammanhang, att Norrbotten, Västerbotten och dess näringsliv behöver gå från information och ytlig kunskap till fördjupad kunskap och insikt i hållbarhetsfrågan. Annars är risken väldigt stor för att exempelvis den gröna industriomställningen i norr skapar lika stora nya miljö- och samhällsproblem som den löser i sin strävan att ersätta fossilt med el inom produktion och transporter. Hållbar utveckling är inte lätt. Det är lika viktigt och komplicerat som livet självt. Och det krävs fördjupade kunskaper och insikter för att förändringarna och lösningarna ska bli riktigt bra.