Att rekrytera fel med tanke på vad vi måste lösa tillsammans

Jag ska säga det med en gång för att vara tydlig – jag saknar tilltro till sätten som används vid många rekryteringar av chefer och anställda idag. Och det gör jag efter att ha sett en hel del resultat av dessa rekryteringsprocesser, som ofta skett med hjälp av anlitade headhunters.

Skälen till att jag misstror det här rekryteringsförfarandet är först och främst att det ofta helt tycks missa enligt mig väldigt viktiga egenskaper – nämligen personers godhet, ödmjukhet och empati. Tre egenskaper som jag menar är A och O för att människor ska passa som chefer och i andra viktiga befattningar.

Jag tycker mig även ha sett bevis för att personer med starka narcissistiska, eller i värsta fall psykopatiska, drag klarar sig igenom dessa rekryteringsprocesser med ett bättre resultat än personer med mer balanserade personligheter. Ett skäl till att det är så tror jag kan vara att vanliga, hederliga och förnuftiga människor ogärna överdriver sina kompetenser och förmågor utan snarare undervärderar dem medan personer med starka narcissistiska drag gör precis tvärtom – d v s överdriver och t o m ljuger för att framstå så bra som möjligt. De inser vad som krävs för att få tjänsten och ger sedan de svar som de anar att arbetsgivaren eller rekryteringsföretaget vill höra.

De med starka narcissistiska drag har inga problem med att ge bra, men inte alltid särskilt sanningsenliga, svar på frågor som:

  • Beskriv dig själv.
  • Vad har du för karriärmål?
  • Varför lämnade du ditt tidigare jobb?
  • Vilka är dina styrkor?
  • Vilka är dina svagheter?
  • Vad fick dig att söka det här jobbet?
  • Vad känner du till om oss, jobbet, branschen?
  • Beskriv din största prestation i yrkeslivet.
  • Beskriv ditt största yrkesmässiga misstag.
  • Hur skulle din senaste chef beskriva dig?
  • Vad är viktigt för dig i ditt ledarskap/din arbetssituation?
  • Hur samarbetar du med andra?
  • Hur hanterar du stress?
  • Hur hanterar du konflikter?

På något sätt tycker jag att det verkar som om just de i grunden direkt olämpliga personerna ofta klarar rekryteringsprocesserna, inklusive personlighetstesterna, bäst. Och skulle det vara så sitter just nu många direkt olämpliga personer på viktiga tjänster i samhället. Med tanke på att vi har en gigantisk, gemensam uppgift att omedelbart ta itu med – nämligen att uppfylla FN:s 17 globala hållbarhetsmål och därmed också avskaffa fattigdomen, minska ojämlikheterna och orättvisorna, främja fred och rättvisa och lösa klimatkrisen till år 2030 – känns det väldigt oroande.

Så min fråga till alla som rekryterar chefer och anställda i viktiga roller lyder: Vad gör ni för att se till så att vi har rätt personer med goda och empatiska hjärtan på rätt platser för att kunna göra den nödvändiga samhällsomställningen?