Vaknar
i det tidiga morgonljuset
ser
din lätt kupade hand
bredvid kudden
så stark
samtidigt så sårbar
med små
fina
spår
av åren
som gått
den böjda armen
som gett så mycket tröst
så många innerliga kramar
övermannas
av en obeskrivlig kärlek
vid insikten
om att där armen slutar
under täcket
finns ännu mer
av dig


Lämna en kommentar