Varför är inte vi som bor och har företag i norra Sverige med och äger mer av regionens vindkraft? Eller av de övriga anläggningarna för förnybar energiförsörjning? Solel i kombination med energilagring passar ju väldigt bra för såväl samägande som samnyttjande, t ex i lokala energigemenskaper.
Jag kommer ihåg hur vi som arbetade på dåvarande energikontoret Nenet under dess inledande 15 år (Nenets startade i Boden 1997) och såg vilka potentialer för vindkraft som fanns här uppe, bl a genom att ta del av vindkraftsstudier i norra Finland, försökte argumentera för att kommuner, kommunala energibolag, lokala företag och privatpersoner skulle engagera sig i och äga hela eller delar av de vindkraftsanläggningar som då planerades att byggas upp i regionen. Tanken var dels att undvika att göra om misstagen från tidigare industriella exploateringar i norr där det lokala inflytandet och ägandet med något undantag (t ex Skellefteå stads kraftverk) lyst med sin frånvaro och taktpinnen, liksom vinsterna, därmed uteslutande hamnat hos stora nationella och internationella aktörer.
Så här i efterhand kan man väl konstatera att våra argument inte gav någon märkbar effekt. Och att det lokala engagemanget och ägandet kopplat till utvinning av energi- och andra naturresurser fortfarande befinner sig på en låg nivå. Men det behöver kanske inte bero på att vi på Nenet hade fel. Jag är så dum att jag fortfarande tror på värdet av lokalt inflytande i och ägande av regionens naturgivna resurser. Frågan är väl bara hur man väcker liv i denna fråga idag, när så mycket tycks handla om industrins storskaliga, gröna omställning.


Lämna en kommentar