Det hörs allt fler röster som är kritiska till begreppet grön tillväxt, eller hållbar tillväxt för den delen. De ser grön tillväxt som en omöjlig utopi. Dessa röster ser istället grön nerväxt som den enda möjliga och hållbara vägen framåt om vi vill att kommande generationer ska få leva i en frisk och bra värld. Kritiken av grön tillväxt bygger till stor del på argumentet att det är vansinnigt att tro att ekonomin kan växa i det oändliga på en planet med ändliga resurser.

De som är kritiska till grön tillväxt menar bl a att den gröna och hållbara energin (förnybar energi, smarta energisystem och energilagring) inte kommer att räcka till för att upprätthålla oändlig tillväxt. Och det känns väl som en rimlig slutsats när vi i dag ser hur allt fler tillväxtivrare, även bland personer som tidigare representerat gröna idéer och partier, hävdar att vi i Sverige måste bygga ut såväl vind- och solel som kärnkraft för att industrin ska ha tillräckligt med el i framtiden.

Vad skulle då nerväxt innebära för ett land som Sverige, som tillhör de rikaste och mest resursslukande per capita i världen? Ja, inte en återgång till stenåldern i alla fall. Beräkningar visar istället att det skulle räcka med att krympa BNP, som egentligen är ett dåligt mått på människors välfärd, med omkring 50 procent för att nå en nivå som är mer långsiktigt hållbar och globalt rättvis. En sådan minskning skulle innebära en nivå av välstånd som Sverige hade i slutet 1970-talet. Och alla som levde då vet att det fanns sjukhus, universitet, omsorg m m även då, trots att människorna konsumerade avsevärt mindre än de gör nu.

Jag tror att det är viktigt att vi redan nu prövar tanken på grön nerväxt och börjar planera för hur det ska gå till, så vi inte tvingas till paniklösningar när klimatförändringarna och överskridandet av jordens planetära gränser slår igenom ännu mer i våra liv och människor känner sig tvingade att bara se om sina egna hus och inte längre bryr sig om hur det går för grannen. Då blir det sannolikt mycket svårare att leva och fungera som samhälle än det var i slutet på 1970-talet. Tror du inte det?