Och nu tänker jag vara lite vågad igen och pröva lite nygamla tankar på er. Utan att ha särskilt bra koll på alla regionens olika turistanläggningar så tror jag mig ändå kunna hävda att merparten inte erbjuder så mycket av mervärden när det gäller smarta och hållbara lösningar för sin energi- och naturresursanvändning. Framför allt inte smarta och hållbara lösningar som ligger i framkant. Rätta mig gärna om jag har fel (tror det finns en risk för det denna gång 😉).

Och det jag saknar mest är nog exempel på s k off-gridlösningar. Off-grid är ett populäruttryck för möjligheten att kunna klara sig utan en eller flera av samhällets vanliga infrastruktursystem som el, vatten, avlopp och fjärrvärme.

Energikontoret Nenet försökte från starten 1997 och under de första dryga tiotalet åren på 2000-talet på olika sätt bidra till tillkomsten av demonstrations- eller referensanläggningar för smart energiförsörjning baserad på förnybar energi, då ofta biobränslen och solvärme. Arbetet bedrevs i samarbete med forskare på Luleå tekniska universitet samt lokala bolag och entreprenörer samt byagemenskaper. Vi försökte också bidra till utvecklingen av off-gridlösningar där inga el- eller fjärrvärmenät fanns tillgängliga. Ett exempel på det är studentarbetet ”Det självförsörjande huset – Barbetshuset” från 2003.

Vår tanke var då att få visa upp det kunnande inom hållbara energilösningar som vi visste fanns i regionen. Vi hade också en del kontakter med representanter för turistnäringen i hopp om att intressera den för att låta regionens turistanläggningar fungera som fönster för detta kunnande. Tanken var att förekomsten av smarta och hållbara energilösningar i subarktisk miljö borde kunna bidra med ett mervärde till turistnäringens och hela regionens utveckling. Vi möttes dock inte av något större intresse från branschföreträdarnas sida.

Men jag envisas med att tycka att idén är bra. Och jag tycker att vi behöver hitta långsiktigt stabila lösningar för byggande och drift av smarta och hållbara lösningar för energi- och råvaruförsörjning vilka kan fungera som fönster för regionens kunnande inom området. Det är dock viktigt att det tas ett samlat ansvar för anläggningarnas tillkomst och drift så att inte den turistentreprenör som sagt ja till att upplåta en del av sin anläggning som demonstrations- eller referensobjekt efter några år står ensam med ett objekt som inte visat sig fungera som det var tänkt. Jag tror att näringslivet, samhället och forskningen skulle behöva ta ett samlat gemensamt grepp för att åstadkomma detta. För visst vore det kul att kunna besöka olika turistanläggningar i norr och samtidigt se och lära sig mer om smarta, hållbara lösningar i praktisk tillämpning?