Vem ansvarar för att bygga demokrati och hållbarhet underifrån här i norr? Det vill säga att involvera och engagera lokalsamhällets människor, föreningar och företag i uppbyggnaden av två av samhällets kanske viktigaste verktyg för att skapa goda samhällen för alla.

En gång i tiden försökte energikontoret Nenet (1997-2015) bidra till detta i Norrbotten och i viss mån även i Västerbotten. Och det var inget konstigt med det, med tanke på energikontorens uppdrag och syfte.

I en centerpartistisk riksdagsmotion från oktober 2000 kan man läsa följande om regionala energikontor, som det vid det tillfället fanns 13 av i Sverige och över 200 av inom EU.

”De viktigaste uppgifterna är att vara katalysator och motor i den nationella omställningen för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Främsta ansvaret är den egna regionen (omfattande ett eller två län) och det lokala arbetet bland kommuninvånare, företagare, myndigheter och organisationer. Energikontorens mål är att öka de lokala och regionala inkomsterna, samt sysselsättningen, via miljöbefrämjande projekt och en medveten satsning på förnybara energikällor och energieffektivisering.”

”De svenska energikontoren drivs i enlighet med EU:s stadgar för regionala energikontor vilket innebär att de verkar på administrativ och lokalpolitisk nivå, har politiskt stöd från de regionala och/eller lokala myndigheterna inom de respektive regionerna samt att de har status som oberoende energiorgan med egen budget och styrelse.”

I motionen påminns det om att de första regionala energikontoren bildats i Frankrike cirka 20 år tidigare. Och att EU genom att skapa regionala energikontor ville försäkra sig om att regionerna inte gick miste om de möjligheter till företagande, sysselsättning, inflytande, miljövinster, komfortförbättringar och stärkt ekonomi som en långsiktig satsning på energieffektivisering och förnybara energikällor erbjuder.

Det franska initiativet visade på en väg att flytta inflyttandet och makten över energiförsörjningen från multinationella bolag och stater ner till den regionala och lokala nivån. Och därmed också tillse ett vinsterna från energiförsörjningen även kom lokalsamhällena till del.

Jag kommer ihåg att vi på Nenet tog detta på stort allvar och att vi engagerade byaföreningar och andra lokala intressenter i olika projekt och satsningar. Och just detta med att involvera och engagera lokalsamhället var inte så svårt eftersom det fanns ett stort intresse för frågorna bland människor, föreningar och företag runt om i regionen. Det var otroligt mycket svårare att hitta vägar att öka de lokala vinsterna från energiförsörjningen. Trots att vi tog flera initiativ och samlade flera intressenter till samtal om hur vi bäst kunde öka de lokala vinsterna från energiförsörjningen lyckades vi aldrig nå längre än till skisser på möjliga vägar, varav en var att skapa en typ av regional sparform/fond för människor och företag i norr som via sparande i ”fonden” skulle vara med och finansiera olika lokala/regionala satsningar på förnybar energi och energieffektivisering. ”Fondens” framtida vinster skulle till viss del gå tillbaka till de som bidragit i form av någon typ av avkastning.

Det absolut roligaste med Nenets försök att involvera och engagera lokalsamhället i energiförsörjningen var alla härliga möten och kontakter som det skapade. Det kändes faktiskt som att människor bara suttit och väntat på att någon skulle komma och lyssna på dem och söka framåtsyftande samarbeten för en mer hållbar energiförsörjning.

Jag tror att den här kraften finns kvar, och bara väntar på att få blomma ut och bidra till demokrati- och hållbarhetsutvecklingen i norr. Men vem tar bollen och går ut och möter människorna, föreningarna och företagen?