Ibland känner jag mig oerhört naiv, nästan som ett barn som haft turen att slippa konfronteras med livets hårda verklighet. Som om jag inte kan släppa tron på att det goda; freden, solidariteten samt omtanken med och omsorgen om allt liv på jorden, ska segra till slut. Precis som det goda alltid vinner till slut, även om det stundtals kan se mörkt ut, i varma feel good-filmer.

Då är det skönt att upptäcka att jag inte är ensam i min naivitet. Jag njuter för närvarande av att läsa Stefan Strömbergs och Nette Wermeld Enströms bok ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord”. I boken återkommer Stefan Strömberg hela tiden till en önskan om att människor, tvärtemot mycket av det vi ser i världen i dag, bör verka för global rättvisa, fred och en natur med mångfald i harmoni.  

Jag vet inte riktigt var min naivitet kommer ifrån. Kanske har jag alltid haft den. Ibland när jag pratar med vänner och medmänniskor jag möter märker jag att de också bär på en naiv tro på fred, solidaritet samt omtanke med och omsorg om allt liv på jorden. Då hoppar det liksom till av glädje inom mig och jag upplever en stund av djup samhörighet som sträcker sig långt bortom mitt eget förstånd.

Andra gånger märker jag att den, naiviteten alltså, inte verkar finnas där. Det gäller även i dialoger jag har med kunniga personer inom miljörörelsen.

Stefan Strömberg skriver på ett ställe i boken att han tycker det är besvärligt med alla som tycks tro att det viktigaste är att ”ställa om” och vara klimatsmart, men ändå fortsätta med den konsumtion som överstiger vad vår jord klarar av och vars förutsättning är att somliga människor har och andra inte.

Jag håller med honom och blir lite rädd när kunniga personer som jag i många fall hyllar och tar intryck av verkar anse att om vi bara fasar ut all användning av fossil och uranbaserad energi och ersätter den med en energiförsörjning baserad på solenergi, vindkraft, smarta elnät och energilagring, samt satsar helhjärtat på eldrivna transporter och industrier, så har vi på sikt också löst klimatproblemen. Detta bl a byggt på slutsatsen att energin från solen gott och väl räcker för att tillgodose världens elbehov många gånger om. Och om vi t ex lyckades nyttja all solinstrålning som träffar jordens yta under två timmar skulle det generera tillräckligt med energi för att tillgodose hela jordens energibehov under ett år.

Det är nästan som om det viktigaste av allt är att vi människor får fortsätta att leva och konsumera som vi gör idag, som bl a innebär att om alla människor i världen levde och förbrukade resurser som vi gör i Sverige skulle det krävas fyra jordklot. Jag kan inte ta till mig den idén. Eftersom all energigenerering och all utvinning av naturresurser påverkar miljön på något vis så vill jag lägga till respektens och varsamhetens betydelse i den gröna omställning som allt fler ansluter sig till och talar för. Jag tycker att alla växter, djur, naturtyper och ekosystem har ett eget värde och därför alltid ska behandlas och nyttjas med stor respekt och varsamhet. Ja, det gäller givetvis också alla människor.

Om det krävs förändrade vanor och konsumtion av oss människor för att våra kycklingar och grisar ska ha bra och naturliga liv, vi ska få ha ren luft, levande skogar, hav, sjöar och vattendrag m m så måste vi helt enkelt förändra oss och våra liv. Och börja leva med respekt för och varsamhet om allt övrigt liv på jorden. Och vem vet – kanske hjälper det oss att bli mer respektfulla och varsamma med varandra och oss själva.