Jag vill tro på människan och vår förmåga att tänka och agera klokt och omtänksamt i ett vidare perspektiv än vår egen, och vår närmaste krets, kortsiktiga lycka. Men ibland är det svårt. Jag märker till exempel hur jag mitt i ett vardagligt samtal kan bli alldeles kall inombords av en kommentar som fälls och vars innehåll visar på en vilja att göra skillnad på människor. Dela upp oss i vi och dom, där dom tar våra jobb, utnyttjar vår välfärd, har en annan tro eller kultur än oss, är i hög grad kriminella eller terrorister eller bara beter sig allmänt osvenskt – vad det nu innebär.

På något sätt omintetgörs förutsättningarna för ett gott och hoppfullt samtal i samma stund som en deltagare väljer att göra skillnad på människor. Jag menar, hur ska vi kunna förbättra livet på jorden om vi inte ser alla människor som jämlikar, med samma grundläggande behov och rättigheter? Och jag frågar mig också hur vi ska kunna förbättra livet i stort om vi inte värnar om allt liv, även det som är så litet eller avlägset att det inte syns.

Jag tänker ibland på hur lite som behövs för att förstöra möjligheten för en god tanke eller ett gott initiativ att bära frukt. Hur lätt egoism och habegär kan förorena även de renaste och ädlaste idéflödena. Och jag har märkt att jag själv numera reagerar ovanligt (onödigt) negativt när människor i min omgivning ger uttryck för någon av följande, kanske till synes rätt harmlösa, åsikter.

– Träden ska bort, för de skymmer solen när vi sitter på uteplatsen. (De säger det ofta utan minsta reflektion över trädens betydelse för det övrigt växt- och djurlivet, markens hållfasthet, klimatet med mera. Att träden ofta funnits på platsen långt före människorna själva och därmed är värd lite respekt bara därför verkar de inte bry sig ett dugg om.)

 – För mig får det gärna bli ännu varmare, för jag älskar sol och värme. (Det sägs exempelvis när den globala uppvärmningen kommer på tal.)

– Vindkraftverk är fula och låter illa. (De säger det samtidigt som de med emfas förordar andra typer av storskaliga och kraftigt miljöpåverkande industriprojekt, nya kärnkraftssatsningar och liknande.)

Jag tycker att det är lite som om inställningar som dessa utgör en stängd och låst dörr till en bra, gemensam och hållbar framtid.