Jag funderar rätt mycket över två frågor kopplade till våra levnadsvanor och de stora globala hoten såsom global uppvärmning, utarmning av biologisk mångfald och överträdelser av flera planetära gränser.

1. Varför inser inte alla människor innebörden av de vetenskapliga larmen?
2. Vad krävs egentligen av oss som individer för att vi ska ha en chans att rädda världen?

Den första frågan tror jag till stor del kan förklaras av vår oförmåga att hantera långsiktiga hot som successivt ökar i omfattning. Visst låter det som forskarna larmar om otäckt, men så länge som våra politiker, massmedier och institutioner inte verkar bry sig nämnvärt utan fokuserar på helt andra frågor går det nog att skjuta problemen åt sidan. I alla fall ett tag till.

Vi människor är ju sociala varelser och så länge livet omkring oss verkar flyta på i stort sett som vanligt kan vi intala oss att det nog ordnar sig utan att vi behöver göra något särskilt.

Den andra frågan är lite knepigare att besvara, tycker jag. Kanske för att det handlar just om oss som individer och att vi är rätt olika avseende förutsättningar och personligheter. Men jag brukar landa i att det viktigaste av allt är att alla som har möjlighet gör vad de kan för att krympa sina levnadsvanor och sin materiella välfärd och därmed också minska sina ekologiska fotavtryck. Det handlar om att göra vad vi kan utifrån där vi befinner oss i livet. Och att fokusera mer på oss själva och våra egna möjligheter till förändring än på vad andra gör. Att peka finger och skuldbelägga ger sällan bra resultat.

Men det räcker inte med det. Vi måste också engagera oss i omställningen till en hållbar utveckling. Här finns det en uppsjö av organisationer, grupper med mera att välja bland. Och det är mycket bättre att engagera sig i någon av dessa än att bara sitta på sitt rum och gnälla. Vi människor är ju som sagt sociala varelser och vi åstadkommer allra mest när vi agerar tillsammans. Dessutom behöver vi ha dialog med andra människor, som kanske inte tycker exakt som vi, för att vi ska ta de där extra stegen i vår personliga utveckling.

Så vad blir då min slutsats. Jo, vi som individer behöver krympa våra levnadsvanor och vår materiella välfärd samt engagera oss i arbetet för en hållbar utveckling i väntan på att våra politiker, massmedier med flera börjar ta sitt ansvar för situationen.