Alltså, nu tycks det vara så här. Av nio olika planetära gränser som definierats för att visa var gränserna går för mänsklighetens påverkan på planeten överskrids redan sex av dem. Samtidigt fortsätter mänsklighetens påverkan på planeten att öka.

De systemgränser som passerats är:

• klimatförändring
• biologisk mångfald
• landsystemförändring (exempelvis jord- och skogsbruk)
• färskvattenförändringar
• kväve- och fosforcykeln
• kemiska föroreningar

De som inte passerats är:

• havsförsurning
• luftförorenande partiklar
• stratosfärisk ozonförtunning

Forskare menar att mänsklighetens kraftigt accelererande överanvändning av jordens resurser, samtidigt som befolkningen fortsätter öka i snabb takt, sannolikt kommer att leda till katastrofer redan under det här århundradet. Sedan 1970-talet konsumerar och använder mänskligheten mer resurser än planeten tål. I dagsläget lever mänskligheten som om det fanns 1,7 jordklot. I Sverige gör vi av med nästan dubbelt så mycket resurser som det globala genomsnittet. 

Problemet kan beskrivas som att vi skapat ett system (en ekonomi) byggt på en ständigt ökande tillväxt parallellt med en växande global befolkning samtidigt som vi är och förblir beroende av ändliga resurser från ekosfären (planetariskt inneslutet ekologiskt system). Dessutom släpper vi tillbaka avfallet från samhällets produktion och konsumtion i samma ekosfär som vi hämtar våra resurser från.

Den gemensamma nämnaren för den eskalerande globala situation är överkonsumtion. Det vill säga att de delar av mänskligheten som har råd konsumerar mer resurser och energi än jorden långsiktigt kan bära och att ökad konsumtion och tillväxt världen över ännu ses som garanter för samhällelig och privat styrka och välfärd.

Läser i en artikel i det digitala nyhetsbrevet Natursidan att det trots den situation mänskligheten försatt sig och planeten i fortfarande är möjligt att ställa om samhället så att vi kan leva inom de planetära gränserna, även om det kommer att krävas förändringar.

Forskare har, enligt artikeln, pekat ut en riktning som kallas den återställande vägen och vars grundpelare är social och ekonomisk rättvisa samt miljömässig hållbarhet. Den återställande vägen skulle innebära en mer rättvis och motståndskraftig värld med fokus på naturskydd som en naturlig klimatlösning, samhälleligt välbefinnande och livskvalitet, jämställdhet och hög utbildningsnivå för flickor och kvinnor, vilket leder till låga fertilitetstal och högre levnadsstandard, samt en snabb övergång till förnybar energi.

Forskarnas scenario framåt fokuserar på att minska förbrukningen av resurser till en nivå som håller miljöbelastningen inom planetens gränser, med en BNP per capita som stabiliseras över tid. Detta sägs ge en stor skillnad jämfört med scenarion där det förutsätts en fortsatt ökande resursförbrukning i rika länder.

Hittills har det största hindret mot en långsiktigt hållbar omställning varit att det saknats tydlig politisk vilja och att starka lobbying- och påverkansintressen varit framgångsrika i att hindra och försena den nödvändiga omställningen.