Sprickan

Först hördes ett svagt knak

nästan omöjligt

att uppfatta

sedan inget mer

Fast kanske var där också

en liten darrning

men det kan lika gärna

ha varit

inbillning

Hursomhelst

var det nog så

det började

Så sprickan

gav sig till känna

Det är svårt

att i efterhand

med säkerhet säga

varför den uppstod

plötsligt fanns den

bara där

Och under månens varv

runt jorden

fortsatte den växa

långsamt

en millimeter i taget

tills isen en dag

rämnade

glaset sprack

itu

livet tog

ännu en ny vändning

Lämna en kommentar