Jag älskar mitt Norrbotten så mycket att det nästan smärtar. Jag är oerhört glad och stolt över att vara norrbottning och att få leva i ett län med den mångfald av naturmiljöer, kultur, människor och företag som finns här. Här finns också en tjurskallighet som tilltalar mig och som jag tror kan härröra från en lång tradition av att ständigt vara underdog. Dessutom verkar länet ha varit rätt förskonat från grevar och baroner vilket kanske bidragit till en djup samhörighetskänsla av att ingen är förmer än någon annan.

Men det finns en sak med Norrbotten som oroar, ja nästan skrämmer, mig. Och det är industrins stora inflytande och dominans över den regionala och lokala utvecklingen. Förstå mig rätt nu. Jag är inte emot industrin som sådan och jag förstår hur viktig den varit och fortfarande är för människor, samhällen och övrigt näringsliv här uppe.

Om man med industri menar storskaligt näringsliv så samlas ju en hel del verksamheter inom begreppet. Ja, till och med turism, nöjen, film och liknande. Men det är verkligen inte turism- eller nöjesindustrins eventuella inflytande som oroar mig. Nä, det är basindustrins (gruv-, stål- och skogsindustrin) grepp om utvecklingen som jag inte känner mig trygg med.

Genom åren har jag sett många exempel på hur signaler som skickats ut från basindustrin i olika sammanhang påverkat synen på nästan allt som har med utveckling att göra här uppe. Och hur regionala och lokala organ, liksom mängden av företag som är underleverantörer till basindustrin, anpassat sig till basindustrins önskningar och behov. Även organisationer inom främjarleden, d v s organisationer vilka har till uppdrag att främja utvecklingen av regionens hela näringsliv, får lov att anpassa sig och bidra med projekt och annat som stärker basindustrins konkurrenskraft.

Egentligen är det väl rätt och riktigt att värna en industri som är så viktig för vår region och landet som basindustrin är. Problemet är dock, som jag ser det, att basindustrin mer eller mindre lagt beslag på industribegreppet. Det är helt enkelt den som avses när det talas om industrin i norr. Och det är dess problembeskrivningar och önskningar som blir till sanningar i samtalen om regionens utveckling.

Om vi bara kunde vidga och mjuka upp industribegreppet så att det omfattar alla former av industrier så tror jag att industrins mångfald i synen på utveckling skulle öka avsevärt. Ja, det skulle kanske till och med omdefiniera eller i vart fall vidga synen på vad som är en industriföreträdare och därmed öppna upp styrelserummen och beslutandeorganen för andra personligheter, kompetenser och synsätt än vad som traditionellt rymts där.

Vill återigen vara tydlig med att jag är väldigt tacksam för basindustrins bidrag till samhällsutvecklingen. Men jag tror att det behövs en vidare syn på vad som är utveckling än den som basindustrins företrädare framför. För Norrbotten är så mycket mer än basindustrin och det är ju det som gör länet så spännande och fascinerande att bo och leva i.