Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)
Vi måste tro
på människan
även
när det är
som mörkast
och vi förgör
oss själva
och vår jord
i vår egoism
och girighet
Vi måste tro
på godheten
även när den
knappt märks
i allt stoj
och larm
som distraherar
våra sinnen
Vi måste tro
på kärleken
bortom tid
och rum
för utan den
är vi bara
tomma skal
i en påkostad
porslinsskål
Vi måste tro
på något högre
och värdefullare
än oss själva
för att
än en gång
orka sträcka oss
efter ljuset
Din feedback är min drivkraft. Om du har något att säga om detta inlägg eller något annat ämne, tveka inte att kontakta mig via kontaktformuläret eller kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få höra från dig!
Vägen som bär 
Lämna en kommentar