Det har, enligt min mening, hänt något med journalistiken. Och det är inte åt det braiga hållet utan tvärtom.

Men först och främst måste jag få säga att grundförutsättningarna för journalistik, så som de uttrycks i de 17 publicistiska reglerna, verkar vara intakta. Läser t ex på Journalistförbundets hemsida att de inledande tre reglerna lyder:

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

2. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

3. Kravet på saklighet gäller alla delar av en publicering, såväl innehåll som form och presentation.

De publicistiska reglerna trycker alltså på att nyheter ska vara korrekta och allsidiga och att massmedierna ska kontrollera sakuppgifter samt ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer. Kravet på saklighet gäller alla delar av en publicering.

Och när jag var reporter under andra halvan av 1980- och under en stor del av 1990-talet (på stenåldern alltså 😊) gjordes det, vill jag minnas, redaktionella trovärdighetsbedömningar av nyheter innan de publicerades. Det som framkommit under reporterns arbete vägdes mot redaktionens erfarenhet och det fanns dessutom specialreportrar med mångårig insyn i och kunskap inom olika bevakningsområden. Om en uppgift bedömdes ha låg trovärdighet eller vara vilseledande så behandlades den därefter, och det var inte ovanligt att såna uppgifter helt ställdes över.

Men idag verkar den redaktionella bedömningen av vad som är en publicerbar nyhet ha förändrats en hel del och nyheter som exempelvis saknar stöd i vetenskap och mångårig erfarenhet ges en märkligt hög prioritet och spridning. Det är som om populism och lögner ofta värderas högre, eller i vart fall minst lika högt, som vederhäftiga och kontrollerade faktauppgifter. Och på det viset utvecklas en journalistik som har allt mindre med verkligheten att göra. Kanske för att redaktionsledningarna är mer fixerade vid antalet klick nyheterna får i sociala medier och kommentarsfält än av att uppgifterna som publiceras är korrekta och relevanta?

För mig har den här utvecklingen inneburit att jag blivit allt mer misstänksam mot uppgifter som sprids via mediekanalerna och dessutom blir väldigt glatt överraskad om jag någon gång får ta del av en väl underbyggd nyhet som hjälper mig att förstå det som händer lite bättre.