Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)
Gråa och blåsiga dagar
när snön yr
över taken
och kroppens ömma punkter
ger sig till känna
mer än vanligt
väcks hopplösheten
till liv
Tankarna går i moll
stegen är tunga
till solen plötsligt
bryter igenom
molntäcket
och durackorden
åter bjuder upp
till dans
Din feedback är min drivkraft. Om du har något att säga om detta inlägg eller något annat ämne, tveka inte att kontakta mig via kontaktformuläret eller kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få höra från dig!
Vägen som bär 
Lämna en kommentar