Hur länge till ska det gå att blunda för att vi är på väg mot en global, mänsklig katastrof?

Här följer urklipp ur två färska analyser om vart vi är på väg om vi fortsätter som hittills.

I en intervju i ETC presenteras Aftonbladet-journalisten Jonathan Jeppsson som är aktuell med en ny bok med titeln ”Mot kollapsens hjärta – Om tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott.” I boken skärskådar han tillväxten.

Jonathan Jeppsson säger sig ha gjort en objektiv journalistisk granskning. Och att han i likhet med experter han intervjuat – landar i slutsatser om att nedväxt i någon form är nödvändig och att staten skulle behöva ta ett större ansvar för människors frihet och välbefinnande. Idén om att vi skulle kunna klara av att frikoppla ekonomisk tillväxt (BNP) från utsläpp i den skala som krävs för att undvika ekologisk kollaps finns det inget stöd för i forskningen, säger han bland annat.

I boken talas det om ”flimret” som är det första kännetecknet på att kollapsen är förestående. Det handlar om en ökning av fluktuationer eller plötsliga svävningar mellan extrema tillstånd som är svåra att förklara. Den plötsliga uppvärmningen av norra Atlanten, eller haven i allmänhet, kan sägas vara ett sådant flimmer som förbryllar forskarna, säger han i ETC-intervjun.

På frågan om vi ska ställa in oss på att det är kört svarar han:

 – Jag tror att vi måste börja se på begrepp som ”kört” på ett nytt sätt. Vårt sätt att leva var aldrig hållbart, och att fortsätta med det ohållbara och fördärva hela vårt planetära system bara för att upprätthålla den livsstil vi har idag – det är kört.

Nyligen publicerade Hagainitiativet en intervju med Anders Wijkman, ledamot i FN:s resurspanel.

Han säger bland annat att det i klimatdebatten hittills mest har handlat om behovet att fasa ut de fossila bränslena. Men om inte materialanvändningen tas på större allvar är möjligheterna att nå klimatmålen i realiteten lika med noll.

En av rapportens viktigaste slutsatser, enligt Wijkman, är därför att insatser för att göra produktionen grönare – vilket varit fokus för politiken hittills – inte räcker. De måste kombineras med kraftfulla åtgärder på efterfrågesidan, framför allt i de rika länderna. Det handlar både om allas våra konsumtionsval men lika mycket om att ändra de affärsmodeller och konsumtionssystem som byggts upp. Om vår konsumtionskultur säger han i intervjun att den måste förändras i grunden.

Två röster från kunniga personer som verkligen satt sig in i klimat- och hållbarhetsfrågorna och deras betydelse för livet på jorden. Och de är inte ensamma om att med stöd i vetenskapen hävda att det är dags att ändra grunderna för den ekonomiska tillväxten och börja leva annorlunda och inom naturens ramar.

Vi är alltså på väg att i grunden förstöra våra egna möjligheter till ett fortsatt friskt och sunt liv på jorden. Och det går fort nu. Men det märks väldigt lite av detta i journalistiken och politiken. Där klarar man helt enkelt inte av att hantera frågan med det allvar den kräver. Och det får mig att undra över vad som krävs för att upplysa människorna så att de i sin tur kan ställa väl underbyggda krav på politikerna och myndigheterna.

Kanske skulle en ny myndighet med uppgift att leda omställningen nationellt och regionalt, och bl a leverera vetenskapligt grundande rapporter och rekommendationer, kunna förändra situationen? Men den nuvarande regeringen kommer väl knappast att ta ett sådant initiativ…