Det var tidigt 1970-tal

jag var ung

gick på högstadiet

satt fast

i min egen

tonårsbubbla

när lärarens presentation av kärnkraften

väckte mig

fyllde mig

med en ny sorts skräck

gav mig

mitt första

politiska

uppvaknande

gjorde mig övertygad

om att det där

vill jag absolut

inte ha

Rädslan

för kärnkraften

och hur den

skulle forma

våra liv

under oändlig tid

framöver

fick mig

att börja söka

efter andra vägar

till framtiden

Jag ville

hellre ha

decentralisering

än

centralisering

småskalighet

än

storskalighet

förnybart

än

fossilt

varsamhet

än

brutalitet

hushållning

än

rovdrift

eftertanke

än

…ingen djupare tanke alls

Miljön tände

en livslång låga

inom mig

gav livet

mening

Valde

jag miljön

Valde

miljön mig

Ingen aning

faktiskt

men

jag tackar

gud

för att vi funnit

varandra