Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)
Det var en gång
en pytteliten gubbe
som hette Bo
Han var så liten
att han rymdes
i en sko
En dag
hittade han
en rejäl 46:a
i riktigt läder
som låg slängd
under en bro
Den ska jag sno
tänkte Bo
Den är nog skön
att krypa ner i
kan jag tro
slippa störas
av människors buller
och
gökens koko
bara dra upp plösen
sluta ögonen
och få lite
lugn och ro
tänkte alltså
den lilla gubben
som hette Bo
och hojtade glatt
Tjoho!
Din feedback är min drivkraft. Om du har något att säga om detta inlägg eller något annat ämne, tveka inte att kontakta mig via kontaktformuläret eller kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få höra från dig!
Vägen som bär 
Lämna en kommentar