En närhet vi inte förstår

Ibland

går livet vidare

utan hänsyn

till kvarlämnade känslor

som förtvivlat

försöker hitta en riktning

Unga

vilsna

människor

finner mirakulöst varandra

när de ännu är öppna

för livets nycker

omogna

ivriga

att lära känna

Men en dag

händer det bara

något dyrbart

går förlorat

upplöses

i en besvärande tystnad

som om själarna

ibland

söker en närhet

vi själva

inte förstår

Visst

hade intresset funnits där

självklart

odramatiskt

utan baktankar

barnsligt

till sin natur

rent

till sitt väsen

Visst

hade de blygt

sökt varandras närhet

i korta blickar

försiktiga rörelser

små förtroenden

som delats

utan skam

eller rädslor

Men det höll

ändå inte

något brast

oförklarligt

men tydligt

som om själarna

ibland

söker en närhet

vi själva

inte förstår

Därefter

är inget sig likt

längre

gråten sväljs ner

göms undan

bakom inre ogenomträngliga murar

medan känslorna

skadade för livet

tysta kryper in

i skuggan

Lämna en kommentar