Jag är en inbiten motståndare till och kritiker av gigantomani i alla dess former. Jag tror inte att regeln ”ju större desto bättre” stämmer överens med verkligheten, snarare tvärtom. Jag vurmar istället för det lokala och småskaliga. Dels för att lokala och småskaliga lösningar är lättare att anpassa till omgivningens förutsättningar och ekologi. Men även för att lokala och småskaliga lösningar oftast är mindre sårbara för externa, storskaliga attacker av olika slag.

När jag söker information om lokalt omställningsarbete hittar jag Omställningsnätverkets hemsida. På vägen dit stöter jag på en artikel från 2019 där jag läser att dagens människor utgör en del av en berättelse om separation, där människor är väldigt bra på att positionera sig gentemot varandra.

Som exempel nämns skolsystemet, som till stor del är uppbyggt kring betyg och ett underliggande antagande att människor behöver konkurrera med varandra för att hitta sin väg framåt. Därför behövs det en ny berättelse där människor inte uppmuntras att konkurrera utan istället inser att vi alla är sammanflätade med och beroende av varandra och naturen.

Vårt sätt att se på världen och vår plats i den är, enligt artikeln, viktig för hur vi väljer att agera – hur vi konsumerar, spenderar vår tid och väljer att leva.

Artikeln leder mig vidare till Omställningsnätverkets nyss nämnda hemsida, som bl a lyfter frågan ”Omställning till vad”. Där sägs att det behövs nya visioner. Både för oss som individer och för samhällsutvecklingen i stort.

Inom nätverket tror de på värdet av stärkta relationer i lokalsamhället, mellan människor och människor samt mellan människor och natur.

Omställningsrörelsen sägs uppmuntra till en samarbets- och omsorgskultur istället för dagens konkurrenskultur där individer ställs mot varandra. Medvetenheten om vår belägenhet blir helt enkelt lättare att bära när vi gör något praktiskt för att hantera den tillsammans. Och det är så mycket som behöver förändras att alla kan hitta sin roll; potatisland ska grävas, alternativa ekonomiska system skapas, gamla metoder för förvaring och lagring av mat behöver utforskas m m.

Nätverket jobbar för:

• Hållbara regenerativa (återskapande) matsystem
• Decentraliserade, demokratiserade och folkägda energisystem
• Socialt och idéburet byggande
• Kollaborativ (byggd på samarbete), cirkulär och lokaliserad ekonomi
• Hyggesfritt och naturnära skogsbruk
• Levande lokalsamhällen och social mångfald
• Medskapande metoder och gemensamhetslösningar
• Inre omställning och förändringsledarskap

Inser att organisationens ambitioner och arbetssätt inte är helt problemfria och att det säkert förekommer interna diskussioner kring olika vägval. Men blir ändå glad och inspirerad av det jag läser. För jag tillhör ju också de som anser att viktiga delar av omställningsarbetet bäst sker lokalt, där vi verkar och bor, och att det finns en särskild positiv kraft i att göra nödvändiga insatser tillsammans. Jag tror dessutom att om vi ska vänta på att politiker och övriga makthavare, storföretag och institutioner inser vad som behöver göras och fattar de nödvändiga besluten så kommer vi att vänta förgäves.