Det går att lära av historiska misstag. Eller så kan man upprepa dem.

När energikontoret i Norrbotten bildades med medfinansiering från EU 1997 var ett viktigt uppdrag att engagera och involvera länets lokala och regionala aktörer i energiomställningen bort från fossila energikällor som kol, olja och fossilgas till förnybara energikällor som bioenergi, vindkraft och solenergi. Idén med att etablera energikontor hade plockats upp av EU från Frankrike där etablering av lokala och regionala energikontor visat sig öka regionernas och de lokala aktörernas inflytande över en utveckling som tidigare nästan helt styrts av stora och ekonomiskt starka nationella och multinationella aktörer.

Ett annat viktigt uppdrag som de nybildade energikontoren fick av EU var att bidra till effektivare energianvändning och hushållning med naturresurser.

Dessa uppdrag togs på stort allvar av oss som var med och byggde upp energikontoret i Norrbotten. Namnet på energikontoret blev Nenet som stod för Norrbotten Energy Network. (Sedan 2015 heter energikontoret Energikontor Norr och har en delvis annan inriktning.)

Energikontor är till stor del projektdrivna verksamheter. Och projekten som drevs i Norrbotten, och i vissa fall även i Västerbotten, under de första dryga 15 åren innehöll insatser för att utbilda lokala aktörer, såväl offentliga som privata, i utveckling av hållbara och energieffektiva energilösningar baserade på förnybara energikällor samt även bidra till utveckling av goda, lokala exempel inom området.

Vi som jobbade på energikontoret i Norrbotten såg tidigt att här fanns stora, ännu outnyttjade energitillgångar. Tillgångar som skulle befästa länets position som stark nettoexportör av förnybar energi och då främst el men som även öppnade för möjligheter att locka elintensiv verksamhet till länet för att få tillgång till förnybar el till bra priser.

När vi åkte runt i länet och pratade om de i förhållande till övriga EU-regioner närmast unika, outnyttjade tillgångarna av förnybar energi påpekade vi hela tiden att för att på riktigt kunna vara med och ha inflytande över energitillgångarna och de framtida ekonomiska vinsterna från dessa krävdes det att regionala och lokala aktörer gick in som ägare. Och inte gjorde som med vattenkraften historiskt där vi lät staten via Vattenfall, med vissa undantag (se Skellefteå krafts historia), ta hand om allt så att Vattenfall idag sitter på och bestämmer över såväl vinster som den fortsatta utvecklingen.

Vårt engagemang syftade bl a till öka möjligheterna för att vinsterna från nyttjandet av länets energi- och naturresurser stannade i regionen och återinvesterades här. Och vi var kritiska till de aktiviteter som då pågick för att locka internationella investerare till Norrbotten just för att det riskerade att minska det regionala och lokala inflytandet och att vinsterna därmed skulle försvinna från regionen medan de berörda lokalsamhällena lämnades mer eller mindre åt sitt öde.

Jag är stolt över vårt jobb på energikontoret på den tiden. Vi gjorde vad vi kunde för att öka det regionala och lokala inflytandet över och ägandet av vindkraft och andra energilösningar. Trots detta rapporterade SVT för något år sedan att år 2024 kommer över 95 procent av vindkraften i Norrbottens län att ägas av andra länder än Sverige. Det uppgavs vara en klart högre siffra än i hela riket, där motsvarande siffra är drygt 65 procent.

Att grunna över hur det kunde bli så här, att vi regionalt och lokalt inte var mer intresserade av ett större ägande av norrbottnisk vindkraft, är något som jag och andra intresserade kan ägna de närmaste åren åt när vi sitter ensamma på våra kammare. Kanske var vi som jobbade på energikontoret allt för få och alldeles för resurssvaga för att lyckas nå hela vägen med våra budskap. Kanske är vanans makt för stor hos politiker och andra beslutsfattare när det gäller hanteringen av länets energitillgångar.

(Har kollat att mina minnesbilder stämmer med dåvarande VD som bekräftat bilderna och dessutom påmint om en del jag missat.)