Det går lätt att driva utvecklingsprojekt i norr. Och det beror främst på människorna som bor och verkar här.

Människorna här är som regel spännande och roliga att ha att göra med, och det oavsett om de är företagare, forskare, anställda eller helt enkelt bara invånare. Mitt intryck efter 25 år i projektsvängen är att den här egenskapen är lätt att finna på alla nivåer utom möjligen på de högre nivåerna inom större företag, myndigheter och organisationer där viljan att krångla till och byråkratisera utvecklingsarbetet kan vara rätt utbredd. Kanske finns där också en större ängslan för att göra fel än hos befolkningen i övrigt?

Varför är det då så lätt att driva projekt här? En klok kvinna från Norrbotten med bra nationell överblick berättade för mig för några år sedan att personer från norra Sverige som börjat jobba söderut hade ett väldigt gott rykte. Enligt henne berodde det bl a på att vi som bor och jobbar här uppe tidigt lär oss att ha flera bollar i luften och att lösa problem så enkelt och rakt som möjligt utan att göra det till en så stor grej. Vi är heller inte lika bundna av gränser mellan kompetenser, avdelningar, arbetsplatser, kommuner, länder och liknande som många kanske är söderöver. Därmed lär vi oss tidigt att se på saker från olika håll, liksom att inte vara låsta till den specialisering som vår utbildning eller vår yrkesroll annars riskerar att binda upp oss i. Vi har heller ingen överdriven respekt för överhet utan ser varandra som jämlikar.

Just detta, att vi alla är något av mångsysslare och mångtänkare samtidigt som vi är du med varandra och inte sätter oss på höga hästar, gör att vi passar jättebra för att jobba tillsammans i utmanande projekt. Här finns även många chefer, i vart fall på lite lägre nivåer, som kännetecknas av samma öppna och jämlika attityd till samarbete.

Jag har haft chefer som glatt sagt ”Kul, kör på och säg till om du vill ha min hjälp” när jag presenterat olika idéer till nya projekt eller uppdrag för dem. Dessa orädda och engagerade chefer har det varit en sann fröjd att jobba med. Men jag har även haft motsatsen – d v s chefer som i sin iver att ha kontroll och få dominera och bestämma krånglat till allt så att det varit nära nog omöjligt att få gehör för nya och lite vågade idéer.

Tyvärr är min erfarenhet att cheferna och beslutsfattarna som krånglar till och byråkratiserar utvecklingsidéer istället för att frigöra och förverkliga dem är vanligare ju högre upp i länets hierarkier man kommer. Och det är rejält synd. För tänk vad vi som bor här uppe skulle kunna åstadkomma tillsammans om det gränslösa och prestigelösa sökandet efter nya vägar och möjligheter fick genomslag även högst upp i de regionala hierarkierna? Tänk t ex på vilket attraktivt fönster för hållbart omställningsarbete vi då skulle kunna vara?

Och jag tror faktiskt att andra regioner och länder kan inspireras av sättet på vilket vi som bor i norr tar oss an nya projekt och uppdrag. Men först måste vi nog själva inse vilken styrka det här är och flytta på en del hierarkiska gråstenar som står i vägen.