Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)
Det där skrattet
som
förföljer oss
från barndomens skolgårdar
genom resten av livet
som
markerar avstånd
istället för närhet
förminskar
istället för att stärka
Det där skrattet
som
avslöjar
att du är ensam
inte längre värd
att ta hänsyn till
Det där skrattet
som
bara gör ont
Din feedback är min drivkraft. Om du har något att säga om detta inlägg eller något annat ämne, tveka inte att kontakta mig via kontaktformuläret eller kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få höra från dig!
Vägen som bär 
Lämna en kommentar