Vad tusan håller vi på med egentligen? Frågan vägrar lämna mitt huvud utan förstärks istället för varje dag som går.

Det är så mycket vansinnigt som pågår i Sverige och vår värld just nu. Jag tänker givetvis på de pågående krigen och den krigsretorik och krigshets som de utmynnat i, för att inte tala om alla krigsoffer – tusentals och åter tusentals oskyldiga människor som bara råkar befinna sig mitt i krigets helvete.

Jag tänker också på högerkrafternas frammarsch i väst, i USA såväl som i Europa, vilka hotar demokratin och systematiskt ställer grupper av människor, och även regioner och länder, mot varandra med ökade spänningar och klyftor som följd.

Det rapporteras att Sveriges fördelning av förmögenhet numera är den femte mest ojämlika i världen, efter Sydafrika, Brasilien, Förenade arabemiraten och Saudiarabien. Allt enligt den ekonomiska översikten Global Wealth Report 2024 som nyligen offentliggjordes.

Samtidigt meddelas att Sverige har tappat fyra placeringar sedan 2022 och nu är på 24:e plats i Oxfams globala jämlikhetsindex som utvärderar 164 länder – Sverige som tidigare räknats som det bästa landet i världen på att bekämpa ekonomisk ojämlikhet. Tappet anses bero på många olika saker, men framför allt på politiska beslut som ökar ojämlikheten. Följden är bl a att Sverige hamnat på plats 114 avseende progressiv skattepolitik och att 15 procent av Sveriges befolkning numera lever i relativ fattigdom och att allt fler inte har råd med mat för dagen eller nödvändig sjukvård.

I den mycket upplysande boken ”Konsten att avveckla en välfärdsstat” av Åsa Plesner och Niklas Altermark läser jag hur svenska regeringar, oavsett partifärger, skapat ett åtstramningspolitiskt kretslopp som systematiskt utarmar välfärdssystemet. På statlig nivå skär politikerna ner i socialförsäkringssystemen, vilket lett till att bördan på sjuka och hjälpbehövande människor ökat samtidigt som kommunernas kostnader ökar. På den kommunala nivån skär politikerna framför allt ner genom att genomföra dolda besparingar som över tid försämrar arbetssituationen för välfärdsarbetarna (och därmed också direkt drabbar brukarna) vilka förväntas arbeta hårdare och hårdare.  I boken konstateras att de enda vinnarna på det åtstramningspolitiska kretsloppet är den lilla gruppen väldigt förmögna människor som har så gott om pengar att de inte riskerar att drabbas av försämringarna.

Läser dessutom i Dagens ETC och andra medier att naturens klimathjältar är akut sjuka, vilket visat sig i en kollaps i upptagningen av kol i skogar, mark och hav. Under 2023 var den upptagningen nästan obefintlig. Fortsätter utvecklingen närmar vi oss snabbt en katastrof.

Kolsänkor – alltså exempelvis hav, skogar, myrar och jordbruksmark – har annars setts som våra mest trogna allierade i kampen mot den globala upphettningen. Tillsammans brukar man räkna med att de absorberar runt hälften av alla mänskliga utsläpp av växthusgaser. Forskarna bakom studien menar dock att den dramatiska nedgången av koldioxidlagring 2023 sannolikt är tillfällig, men att det finns starka skäl att oroa sig för att liknande kollapser kan drabba sänkorna framöver.

Orsakerna bakom den alarmerande minskningen i koldioxidlagring är, enligt forskarna, flera. Dels ökar avverkningen av skogar. Den globala upphettningens effekter, som höjda temperaturer och torka, påverkar också skogarnas hälsa negativt. Exakt hur resultaten ska tolkas i det längre perspektivet anses ännu oklart, men det tyder på att den biologiska mångfaldens roll för att hantera klimatförändringarna kanske är ännu viktigare än vad forskarna tidigare trott.

Och medan jag skriver detta meddelar FN att vi med nuvarande politik går mot upp till 3,1 graders global uppvärmning av klimatet.

Bakom allt detta vansinne står människan. Såna som du och jag. Så åter igen – vad tusan håller vi på med egentligen?

Har ekonomismen, konsumismen, marknadskrafterna och den påhejade egoismen fångat oss i ett så hårt grepp att vi inte längre förmår stanna upp och betrakta det som sker med friska ögon. Har alla påverkansintressen som härjar runt i de sociala medierna och nyhetskanalerna helt tagit makten över våra tankar och beteenden.

Jag tror inte att människor som tar sig tid att stanna upp och tänka efter vill vara med på den här vansinnesfärden. Jag tror faktiskt att de vill något annat. Jag tror de allra flesta egentligen vill leva i samklang med medmänniskor och natur.