Nu ska jag leverera en personlig spaning. Två gånger under mitt yrkesliv har jag nämligen råkat befinna mig på plats när det skett tydliga kulturskiften på arbetsplatser. I båda fallen är min högst personliga bedömning att skiftena var till nackdel för arbetsplatsernas driv och kreativitet. Andra som var med kan givetvis ha en annan bild.

Vid båda tillfällena inträffade kulturskiftena kortfattat uttryckt när tidigare chefer, som varit ovanligt kunniga och kreativa, klev åt sidan p g a ålder och pensionering och ersattes av, enligt min åsikt, mindre kunniga och kreativa chefer med ambitioner att framstå som väldigt kunniga och kreativa. Det märkliga, som jag här vill lyfta fram, är att det i båda fallen ledde till likartade utvecklingar på arbetsplatserna. Och det trots att det handlade om två helt olika branscher.

Det jag nu undrar är om jag upplevt något som ofta händer på arbetsplatser vid kulturskiften enligt beskrivningen ovan eller om jag upplevt något väldigt ovanligt.

Det som skedde på båda arbetsplatserna var lite tillspetsat att:

• vissa medarbetare, en del för mig helt oväntade, såg en chans till framflyttning av sina positioner och snabbt lierade sig med den nya chefen.

• samtalen kring fikabord och i mötesrum förändrades nästan över en natt. Där tidigare mer eller mindre galna idéer och tankar kunnat luftas fritt smög sig tystnaden och lyhördheten gentemot den nya chefen in.

• det ganska snart utvecklades något av en intern angiverikultur där medarbetare som lierat sig med den nya chefen började informera denne om vad övriga personalen sade och gjorde när inte chefen var närvarande.

• omorganisationerna började dugga tätt. Allt skulle plötsligt ses över, även det som fungerade hur bra som helst.

• personalen splittrades och delades upp i tre rätt tydliga läger; de som hela tiden stod på den nya chefens sida nästan oavsett vilken fråga det gällde, de som följsamt följde med i förändringarna utan att ge något ljud ifrån sig samt de (och de var inte många) som stod på sig och vågade kritisera en del av förändringarna samt den nya ledningen trots riskerna det innebar för den egna ställningen och tryggheten på arbetsplatsen. 

• organisationsutvecklingskonsulter av olika slag kopplades in i tid och otid för att få personalen att gå i samma takt och följa den nya chefens önskemål.

• det inleddes något som bäst kan beskrivas som en jakt på interna opponenter vilka med olika medel skulle korrigeras till följsamhet och tystnad, alternativt tvingas bort från arbetsplatsen.

• nästan allt som tidigare gjort arbetsplatserna unika och spännande samt bidragit till att de legat i framkant inom sina respektive branscher tvättades successivt bort tills arbetsplatserna nästan helt ändrat profil.

• opponenterna en efter en droppade av till andra jobb och arbetsplatser medan den nya kulturen som införts levde kvar i många, många år.

Men som sagt, det här är mina personliga erfarenheter och analyser från två av de arbetsplatser jag jobbat på. Därmed är det inte alls säkert att den utveckling jag beskrivit är särskilt vanlig. Jag hoppas faktiskt att det är så…