Fri och oberoende journalistik utgör en grundpelare i en fungerande demokrati. Och i dag när demokratin angrips och är på tillbakagång i världen känns det nästan förmätet att ifrågasätta journalistiken i Sveriges massmedier. Läget börjar ju vara så illa att en får vara glad åt den journalistik som fortfarande bedrivs i tidningar, radio, TV m m. Och det bedrivs helt klart fortfarande bra, faktabaserad och sanningssökande journalistik i vårt land. Tack och lov.

Men jag kan ändå inte låta bli att uttrycka min oro för journalistikens utveckling.

För jag anser att journalistik som bedrivs för mycket på maktens villkor inte är riktig journalistik eftersom journalistiken ska granska makten, inte gå dess ärenden. 

När journalister frågar arbetare och fack om de tar sitt samhällsansvar när de t ex strejkar så går journalisten, enligt min mening, maktens ärenden. Samma sak när journalister frågar konsumenter varför de bojkottar varor från företag och länder de vill visa sitt missnöje mot. Jag menar, nog tusan vet journalisterna att strejker, bojkotter och liknande protester är typ de enda lite mer kraftfulla medel som arbetare och konsumenter, ja folket, har för att visa sitt missnöje.

Att tolka det journalistiska uppdraget som fri och oberoende granskare av makten som att journalistiken i sina granskningar ska ställa sig mitt emellan arbetare och konsumenter på ena sidan och näringslivet och dess intresse- och påverkansorganisationer på andra sidan är, enligt min mening, felaktigt. För då tas ju ingen hänsyn till maktförhållandena grupperna emellan. Folket har sällan några penningstinna och inflytelserika påverkansorgan att tillgå. De har oftast bara varandra. Blir människorna tillräckligt många som protesterar finns det en möjlighet att makten till slut börjar lyssna.

Näringslivet och dess intresse- och påverkansorganisationer, däremot, har ju enorma informations- och påverkansmöjligheter. De kan agera systematiskt, strategiskt och långsiktigt för att steg för steg genomföra den politik och de förändringar som de eftersträvar. Och de har stora lobbyingresurser till sitt förfogande.

Därför bör all riktig journalistik, fortfarande enligt min mening, bedrivas utifrån ett underifrån-perspektiv. Och det helt enkelt för att i någon mån jämna ut styrkeförhållandena mellan de som nästan ingen makt alls har och de som sitter på såväl den ekonomiska som politiska makten.