Vi bör verkligen ändra vår syn på naturen och sluta att egennyttigt se den som en resurskälla som människan – och då främst de rika och välbärgade människorna – kan utnyttja lite som de vill för upplevelser, affärer, exploateringar, ekonomisk tillväxt m m. Människan är helt beroende av naturen medan naturen egentligen inte alls behöver människan. Så lite respekt och vördnad för naturen vore på sin plats.

För människan är naturen ovärderlig. Det var naturen som en gång i tiden erbjöd de byggstenar och de miljöer som var nödvändiga för att Homo sapiens skulle kunna utvecklas. Dessutom: Vi människor har sannolikt aldrig varit så beroende av fungerande och motståndskraftiga ekosystem för sin långsiktiga överlevnad som vi är idag med växande globala klimat- och miljökriser orsakade av människan.

Atmosfären, skogarna och den övriga växtligheten, våtmarkerna, sjöarna, floderna och världshaven samt de livgivande markerna och jordarna fortsätter oförtrutet att förse oss med luften vi andas, maten vi äter, vattnet vi dricker, ekosystemen vi behöver och råmaterialen vi använder. Naturen förser oss även med miljöer för rekreation och återhämtning.

Men det är egentligen helt fel att fokusera på naturens värden för människan. För naturen har ett egenvärde som ger den rätt att existera helt på sina egna villkor, frikopplat från mänskliga önskningar och behov.

Allt för många människor tar naturen för given och ser den som en gratisresurs som de har rätt att utnyttja. Och det som är gratis ges i den mänskliga världen inget tydligt värde. Men naturen är oändligt värdefull för oss människor och allt liv på jorden, vilket givetvis behöver synlig- och tydliggöras på något klokt och bra sätt. Naturen behöver därför sannolikt ges tydliga ekonomiska värden som speglar dess helt avgörande betydelse för livet och dess utveckling och gör det kostsamt att inskränka eller försämra dess status. Kanske behöver den också ges tydliga och stärkta juridiska rättigheter. Allt för att skydda den från storskaliga mänskliga övergrepp.

Men observera: Det är inte naturen som behöver detta utan människan för att vi inte egoistiskt och blint ska fortsätta utnyttja och utarma jorden på ett sätt som blir vår egen framtida undergång. För den moderna tillväxt- och upplevelseinriktade människan tycks helt sakna medkänsla med det ursprungliga och naturliga. Står ett träd i vägen för solen – hugg ner det. Behövs det ännu mer mineraler utöver de vi redan brutit och använder – starta fler gruvor. Börjar det vara småtråkigt hemma – flyg till andra sidan jordklotet.

Ursprungsbefolkningarna har nog en hel del att lära oss i det här sammanhanget. Men är vi beredda att lyssna? Klarar vi ens av att se bortom oss själva och våra egoistiska behov?