Min känsla är att det faktiskt är rätt många som ”predikar” om möjliga vägar till en mer hållbar tillvaro, men att det tyvärr är få som orkar lyssna och ännu färre som orkar reagera. De viktiga rösterna för skapandet av en bättre värld drunknar så lätt i det allmänna bruset.

I mitten av april i år skrev jag följande på mina sociala medier:

”Tror det behövs en samlande rörelse för stärkt demokrati, välfärd och hållbarhet”

Jag fick för mig ovanligt många gillanden och positiva kommentarer med tanke på att jag har ett begränsat antal sociala kontakter och aktivt undviker öppna miljöer som riskerar att dra till sig troll.

Men den stora frågan är ju hur en sådan rörelse kan bildas och drivas utan att hämmas av byråkratiskt krångel och desinformationsattacker och dessutom kunna utvecklas till en livskraftig, positiv medkraft – och inte en konkurrent om medel och uppmärksamhet – till andra viktiga, livsfrämjande rörelser.

Har personligen märkt hur lätt det är att tappa orken och sugen när jag försökt bidra till, enligt mig, viktiga och önskvärda förändringar. Startade för snart tio år sedan en facebookgrupp med namnet ”Vägen dit” som var tänkt att samla en mindre gemenskap av engagerade och kloka människor för respektfulla samtal om möjliga vägar till en hållbar framtid i norra Sverige. Efter ett tag upptäckte jag att det bara var jag som kom med inlägg och att reaktionerna och kommentarerna var väldigt få och efter några år nästan uteblev helt. Så jag gav upp till slut och lade ner gruppen eftersom arbetet med att tänka ut ämnen och formulera texter kändes allt mer tröstlöst. (Idag lägger jag upp texter och tankar på min blogg, Vägen som bär https://vagensombar.com/ , där jag mer skriver för min egen skull än för att påverka och förändra.)

Läste nyligen på Facebook att den kloke och kunnige Stefan Strömberg, som jag följer, meddelade att han skrivit sin sista ”morgonkrönika”.

Han skrev bl a följande.

”Jag vet inte hur många dagar i rad – med något enstaka överhopp – som jag inlett med att skriva en text, som jag försökt förstärka med talande bilder och sedan publicerat här.

Lagt en dryg timme på att bredda, fördjupa och reflektera.

Jag har tyckt att det varit värt det, men det har inte lett till ringar på vattnet i den utsträckning jag hoppats.”

Så det kan uppenbarligen upplevas nedslående att regelbundet och på egen hand stå upp för hållbarheten i sociala medier. Främst för att det märks så få effekter av det engagemang och arbete som läggs ner.

Därför tror jag att en samlande rörelse för stärkt demokrati, välfärd och hållbarhet måste läggas upp på ett smart sätt för att ha en chans att överleva och göra avtryck. Den bör inte stå och falla med några få personers ork och engagemang. Jag tror också att den behöver bedrivas i samarbete med vetenskaplig forskning så att viktiga kunskaper och erfarenheter i frågor som rör demokrati, välfärd och hållbarhet kan delas och spridas via rörelsen.

Men sen då?

Ja, jag har inte kommit så mycket längre i mina funderingar…