Alla människor har nog haft att göra med offerroller, antingen hos sig själva eller hos andra. Jag minns bl a hur jag i mina yngre år när händelser gick mig emot tänkte ”Varför händer sånt här bara mig?” utan att klara av att se min egen roll i det som hände och ha förmåga att lyfta blicken och inse att alla människor möter små och stora problem i livet. Som tur är växte jag till slut ifrån detta tankesätt och kunde börja se på mig själv ur ett mer vuxet perspektiv.

Offerrollen brukar beskrivas som ett beteende där en person ser sig som ett konstant offer i livet. Det innebär t ex att de inte ser sin egen roll i det som händer utan lägger ansvaret för sina problem utanför sig själva. Ofta upplever de att livet behandlar dem orättvist, men istället för att själva göra något för att förändra situationen eller sitt sätt att se på situationen förväntar de sig att andra ska kliva in och agera problemlösare alternativt fungera som slaskhinkar. Det är inte ovanligt att de som fastnat i en offerroll har svårt att ta och hantera kritik och lätt går i försvar eller hemfaller åt självömkan. Deras tänkande kan vara väldigt svart eller vitt och de kan se på sig själva som goda medan andra är onda och orättvisa.

Vissa använder offerrollen för att styra andra genom att frambringa skuld eller sympati.

Offerrollen kan vara svår att bryta eftersom det krävs en stor portion självinsikt och självreflektion, eller helt enkelt ett moget och vuxet agerande.

Martyrskap ses som en särskilt svår variant av offerroll. Det är en psykologisk inställning där personen upplever sig som ett ständigt offer, men samtidigt kan känna en moralisk överlägsenhet. De är helt enkelt godare och mer lidande än andra människor och har stora svårigheter att se och ta ansvar för sina egna mörkare sidor i samspelet med andra.  En klok terapeut förklarade för mig att de som fastnat i martyrskap kan se på sig själva som genomgoda prinsar eller prinsessor utsatta för omvärldens ondska och orättvisor. Och de tar inte ansvar för de vassa nålstick i form av elakheter och anklagelser som de utsätter medmänniskor för. Enligt terapeuten är de som fastnat i martyrskap svårbehandlade. Men även mildare offerroller kan vara svåra att behandla. Trots år av terapi där de fått prata om sin livssituation med terapeuter lyckas de inte alltid se på sig själva utifrån och inse sin egen roll i det som händer dem. De är och förblir offer i livets spel med rätt att straffa andra.

Jag har funderat en hel del på politikens utveckling i Sverige och internationellt och skrämts av den högervåg, bl a kännetecknad av toxisk maskulinitet, som sköljt över oss. Jag inser att växande ekonomiska och sociala klyftor spelat en roll i sammanhanget, men funderar också på om inte offerrollen kan vara en påverkande faktor. Att istället för att se och ta ansvar för sin egen roll i olika skeenden rikta ansvaret på andra; utpekade grupper, politiska motståndare, tidigare regeringar eller presidenter.

Politiker som kritiseras kan framställa sig som offer för media eller etablissemang. Partier kan beskriva sig själva och sina väljare som marginaliserade och missförstådda av eliter.

När offerrollen används strategiskt i politiska syften kan det leda till ökad polarisering, döljande av verkliga orättvisor samt undvikande av ansvar. Och precis som när det gäller offerrollen hos enskilda individer kan den i politiska sammanhang användas för att styra och manipulera omgivning och opinioner och samtidigt dölja egna mörkare motiv och strategier.