Den väderbitna mannen är framme

vid sin favoritsten

i utkanten av den lilla naturskogen

som genom ett under

lämnats för egen utveckling

av det stora skogsbolaget

Det är nästan så han tror

att skogen

bär på magiska överlevnadskrafter

fast han vet

att den sparats

efter idogt arbete

av lokala miljövänner

Mannen skakar leende på huvudet

åt sina okristna tankar

och plockar upp

det ljusblå sittunderlaget

han inhandlade för länge sedan

på den numera nedlagda OK-macken

När han satt sig till rätta på stenen

och plockat fram kaffetermosen

och limpmackorna

med falukorv på

samt placerat kikaren

inom räckhåll

kommer hans nyfikna kompis lavskrikan

på besök

Fågeln lägger huvudet på sned

och tittar förväntansfullt på mannen

som skrockar lågmält

och bryter av

en liten korvförsedd brödbit

som han lägger på marken

framför stövlarna

Lavskrikan tycks fundera lite

innan den morskt skuttar fram

och norpar åt sig gåvan

Precis då bryter solen igenom förmiddagsdiset

och lyser upp landskapet

Det är vackert

otroligt vackert

Mannen fylls av en behagfull känsla

av vördnad inför naturens skönhet

samtidigt som han stillsamt betraktar lavskrikan

som tyst flaxar iväg

tillbaka

in i skogens mörker

Han lyfter ena handen

vinkar

och viskar

Vi ses snart igen

min vän