Har vi inte ett gemensamt ansvar för att uppmuntra och hjälpa människor att bli de godaste och bästa versionerna av sig själva? Och bör inte våra samhällen byggas så att de bidrar till detta?

Jag påmindes om dessa frågor när jag för ett tag sedan läste en text av Fredrik Säfsten, ordförande inom IF Metall.

”Vi lever i en tid där människan alltmer ses som en beräknande individ, en som väger kostnad mot nytta, snarare än som en del av något större. Relationer blir till utbyten, omsorg blir till tjänster, behov till affärsidéer.

Den nyliberala ideologin har inte bara tömt det gemensamma på innehåll – den har också förändrat hur vi ser på varandra. Människan ses inte längre som samarbetsvillig och omtänksam, utan som tävlingsinriktad och självupptagen.

Den världsbilden bryter ner tilliten mellan oss. Det är dags att ta avstånd från den.”, skrev han bland annat.

Han skrev även följande.

”Vi behöver en välfärd byggd på tillit, inte misstänksamhet. En samhällsservice där erfarenheter av svårigheter ses som något värdefullt – som kunskap, inte som ett hot. Där de som påverkas mest av politiken också får vara med och forma den. Demokratin måste ner från sina höga piedestaler och in i vardagens rum.”

Jag kan bara hålla med honom och applådera hans ord. Och det finns ju en hel del vi som individer och tillsammans kan göra för att vi själva och våra medmänniskor ska bli så samarbetsvilliga och omtänksamma, eller goda och hjälpsamma, som möjligt. En viktig sak är att se till så att människor känner sig trygga och har de grundläggande behoven (mat, boende, hälsa) tillfredsställda. Dessutom bör begrepp som godhet och omtänksamhet lyftas fram som eftersträvansvärda egenskaper i hemmet, skolan, på arbetsplatsen, i politiken etc.

Intresset för människors inre utveckling behöver få ökat fokus. Det är viktigt att människor får hjälp att förstå sig själva, sina rädslor och reaktioner för att därigenom också kunna förstå andra. Ämnen som etik och filosofi behöver prioriteras mycket mer än de gör idag.

Ett samhälle som vill hjälpa människor att utvecklas till goda och omtänksamma individer måste själv vara gott och omtänksamt. Det behöver vara tryggt, rättvist och uppmuntrande och bygga på gemenskap i stället för konkurrens. Omsorg bör t ex värderas minst lika högt eller högre än personlig framgång.

I ett sånt samhälle ska ingen riskera att hamna utanför. Alla människor ska känna att deras röst, åsikter, intressen, kunnande m m spelar roll. När människor får vara med och påverka, bryr de sig mer.

Vi behöver gemensamt utveckla sätt för människor att engagera och bry sig om samhällets utveckling och funktioner som inte nödvändigtvis innebär deltagande i tidsödande och ofta inte särskilt innovativa möten. Vi behöver tänka nytt. Och vi behöver tillsammans inleda bygget av en bättre, hållbarare och medmänskligare framtid.