Det finns människor, företag och organisationer som identifierar sig som markägare. De känner verkligen att det är de som äger marken som de betalat för, ärvt eller erhållit på annat sätt. Och det är inte ovanligt att de anser att större däggdjur som äter av sånt som finns och växer naturligt på markerna de äger äter av deras bär, gräs, plantor, skott etc. För att inte tala om andra människor som tar sig rätten att plocka av ”deras” bär och svampar. Dessa friplockare kan åka på rejäla utskällningar trots att de har allemansrätten på sin sida.

Jag läser just nu en spännande bok som har några år på nacken. Den heter ”I grunden god: En ny historia om människans natur” och är skriven av Rutger Bregman. Boken tar upp många intressanta frågor. En fråga som berörs är markägandet, dess historik och konsekvenser.

Författaren menar att privat markägande spelat en avgörande roll för att skapa ojämlikhet, exploatering och konflikter. Införandet av markägande förändrade de mänskliga samhällena i grunden – från relativt jämlika jägar- och samlarsamhällen till hierarkiska samhällen där vissa ägde jorden och andra arbetade på den. När mark blev privat egendom kunde vissa människor göra anspråk på resurser som tidigare setts som tillgängliga för alla.

Det privata markägandet blev enligt Bregman en vändpunkt i mänsklighetens historia: en strukturförändring som ledde till koncentration av makt och en avvikelse från människans naturliga, och oftast samarbetsvilliga och jämlika, ursprung.

Många urfolk betraktar fortfarande mark som något som inte går att äga utan ser istället marken som något vi alla tillhör och som vi kan nyttja så länge vi gör det med respekt och hänsyn. Och visst är det relevant att fråga sig om det verkligen går att äga något som existerat långt före oss och kommer att finnas kvar efter oss.

Så ni som i dag identifierar er som markägare kanske kan pröva att byta perspektiv och istället se på er själva som förvaltare, brukare eller nyttjare av mark? Då skulle djur som betar av markens växtlighet inte beta av markägarens tillgångar utan av markens tillgångar.