Ibland undrar jag om jag blivit bortglömd och historielös. Det händer inte minst när jag är i kontakt med sjukvården. Det är som om regionens sjukhus och hälsocentraler inte kommer ihåg mig och framför allt inte alla ingrepp och undersökningar jag genomgått genom åren. De verkar helt enkelt inte ha en aning om min sjukvårdshistorik och vad det står om mig i journalerna. Och när jag går ut genom entrén efter besöken är det nästan som om jag aldrig varit där.

Jag blir dock alltid väl bemött av läkare, sköterskor och labbpersonal när jag besöker sjukvården, vilket är ett under i sig med tanke på hur politiken, oavsett färg, behandlat medborgarnas stora hjärtefråga – sjukvården – under många, många år nu. Budgeterna stramas åt, bemanningen haltar, läkare och sköterskor tvingas springa allt fortare samtidigt som de får allt fler administrativa sysslor.

För en så där 10-15 år sedan kallades jag fortfarande till kontroller och uppföljningar av de medicinska skavanker som upptäckts hos mig. Som exempel kan jag nämna kontroller av mitt ögontryck som visat sig ligga en bit över det rekommenderade värdet. Minst två gånger per år kallades jag till kontroller på den närbelägna hälsocentralen, bl a för att kontrollera om de ögondroppar jag fått utskrivna fortfarande hjälpte. Idag blir jag inte kallad till kontroller av ögontrycket längre, trots att ingen förbättring skett.

När jag var hos optikern senast upptäcktes en rejäl förhöjning av ögontrycket på höger öga, varmed optikern skrev en skyndsam remiss till ögonkliniken. Det tog några månader innan kliniken hade tid för mig, men väl där konstaterades att optikern hade helt rätt och att mitt ögontryck åkt iväg uppåt till klart oroande nivåer och att nya åtgärder behöver sättas in.

Samma sak har hänt med andra kontroller och uppföljningar som jag tidigare ordinerats av läkare.  Tänker skona er från att ta del av min hälso- och sjukdomshistorik men kan meddela att det med stigande ålder blivit allt fler skavanker som behöver kontrolleras och följas upp. Men jag kallas sällan eller aldrig till dessa kontroller utan måste själv höra av mig och påminna om vad som tidigare sagts och skrivits ner och fråga när jag kan få komma in för nya prover och undersökningar.

Och i och med att sjukvården bytt journalsystem har det blivit ännu sämre. Den ena läkaren vet inte vad den andra läkaren sagt och gjort. Och ingen tycks ha det minsta koll på min medicinska historik utan jag får påminna och påminna och påminna…

Än så länge har jag hyfsad koll själv, men jag vågar knappt tänka på hur det kommer att bli om jag börjar tappa minnet i framtiden.