Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)
Människor vi älskar
och bryr oss mycket om
dör
och det känns
som om tomrummet
de lämnat efter sig
kommer förbli ekande tomt
för evigt
tills vi upptäcker
att rummet
inte alls är tomt
utan fyllt till brädden
av deras färgrika personlighet
omformad till hundratals
ja tusentals
minnen
så levande
att det värker
i bröstet
Din feedback är min drivkraft. Om du har något att säga om detta inlägg eller något annat ämne, tveka inte att kontakta mig via kontaktformuläret eller kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få höra från dig!
Vägen som bär 
Lämna en kommentar