Jag har allt sedan ungdomen upplevt att det finns en särskild sorts dominant manlighet i Norrbotten. Och då tänker jag inte på män som går bredbent, pekar med hela handen och med hög röst skrävlar om sina styrkor och bedrifter. Nä, jag tänker på den syn på samhällsutveckling och värderingar som hänger samman med en orubbligt stark tilltro till det tunga industrisamhällets fördelar. En syn som jag tror hämtar sin näring från de kulturer och traditioner som länge härskat inom Norrbottens mansdominerade basindustrier.

Kulturer och traditioner som spridit sig över hela länet och in i styrelserum, organisationer, myndigheter och nätverk. Som fastslår att om du vill vara någon att räkna med här uppe bör du helhjärtat ställa dig bakom och förorda stora, tillväxtfrämjande industriprojekt och tala väldigt tyst om deras inverkan på miljön och andra intressen som t ex det rörliga friluftslivet, turismen och rennäringen. Fixeringen vid tunga industriprojekt kastar även en skugga över andra, mer småskaliga, näringslivssatsningar vilka är viktiga för att bredda företagandet och ge Norrbotten flera ben att stå på.

Norrbotten är starkt präglat av sina tunga basindustrier inom gruvverksamhet, skogsbruk, stål och energi – näringar som historiskt sett anställt flest män. Och när ekonomisk tillväxt är det som räknas mest av allt kan andra områden bli närmast osynliga och underprioriterade trots deras centrala betydelse för livskvaliteten och jämställdheten.

Vilka områden är det då som riskerar att försummas på grund av denna manligt dominanta industrisyn?

Det kan exempelvis handla om välfärds- och omsorgsfrågor. Vård, skola, omsorg samt ekologisk och social hållbarhet kan ses som kostnader snarare än investeringar trots deras betydelse för människors vilja att flytta till eller bo kvar i länet. Även kultur och andra mjukare värden kan ses som mindre viktiga och nedprioriteras.

Ur allt detta kan det utvecklas en sned bild av vad utveckling är – som om det bara handlar om gruvor, industrier och teknik. Så kort sagt; när utveckling definieras ur ett allt för snävt manligt, dominant industriperspektiv kan de sociala, kulturella och medmänskliga dimensionerna nedprioriteras – sånt som gör en region hållbar och attraktiv att leva i.

Så nog vore det väl rätt bra om de dominanta industrimännen flyttade lite på sig så att fler tankar, planer, idéer och känslor får ta plats och bidra till formandet av detta i grunden helt fantastiska län?