Så här års dyker frågan upp igen. Är julen till för den ekonomiska tillväxten eller för att skänka människor i när och fjärran hopp och frid?

Julhandeln i Sverige väntas få en uppsving 2025. Bland skälen nämns stärkt köpkraft och växande optimism hos konsumenterna. Att den rika världens överkonsumtion av varor och tjänster redan befinner sig på en ohållbart hög nivå verkar sakna betydelse. Det ska köpas, köpas och köpas av alla som har råd.

Personligen har jag ifrågasatt den svenska julhetsen med berg av julklappar, dignande julbord och en massa julståhej allt sedan jag i övre tonåren under 1970-talet började fundera över världens orättvisor och den ökande miljöförstöringen.

Men när jag försökt få andra i min närhet med mig i min protest mot överkonsumtion och julhysteri har det varit tvärstopp. Det har alltid funnits någon eller några personer som försvarat julklapparna, julborden och julfestligheterna och vägrat i sten att ändra sig. Så jularna har fortsatt ungefär som tidigare, även när det inte funnits några småbarn som tindrat med ögonen inför jultomten, julgranen och alla färgglada paket.

Förstå mig rätt. Jag är positiv till att barn får uppleva traditionella jular med det mesta som hör dessa till även om jag kan tycka att önskelistorna bör hålla sig inom rimliga gränser. Men när barnen vuxit upp och genomskådat myten om jultomten borde julen kunna ändra form och bli mer anpassad till vad vi dag vet om överkonsumtionens negativa effekter.

Själv förstår jag inte varför vuxna människor inte kan nöja sig med att äta lite julgröt och några mackor med julskinka och äppelmos på vörtbröd, eller veganska motsvarigheter om det föredras, för att fira att det är jul. Och hoppa över julklapparna och frosseriet. Jag menar – det köps och frossas ju mer än tillräckligt under resten av året inom den välbärgade delen av befolkningen som redan har allt de behöver och mer därtill. Samtidigt ökar de ekonomiska klyftorna och lämnar många människor i svåra livssituationer utan att ha pengar över till något extra.

Jag brukar säga att julen från och med första advent och fram till lucia är både trevlig och välbehövlig för oss nordbor som under december genomlever den allra mörkaste delen av året. Men efter lucia går det liksom helt överstyr och ordet lagom verkar totalt tappas bort. Det är i stället MER AV ALLT som gäller. Varför? Är vi inte rätt slutkörda så här års? Behöver vi inte lugn och ro framför allt?

Så här skriver naturvårdsverket om vår överkonsumtion.

”Den totala materialkonsumtionen i Sverige fortsätter att öka per person från redan höga nivåer vid en internationell jämförelse. År 2022 konsumerades totalt 258 miljoner ton material i Sverige, vilket innebär att materialkonsumtionen ökat med runt 25 procent sedan år 2010. Utslaget per person så motsvarar materialkonsumtionen ca 24,6 ton per person och år, vilket är 11 ton mer än EU-genomsnittet (2022). År 2023 gick konsumtionen ned något, troligen på grund av inflation och höga räntor, till 234 miljoner ton material. Vi förbrukar resurser långt utöver jordens kapacitet. Det skulle krävas fyra jordklot om alla levde som vi gör i Sverige.”

Och så här skriver Världsnaturfonden, WWF.

”En allt större del av människans miljöpåverkan kommer från vår konsumtion. De delar i den privata konsumtionen som påverkar klimatet mest är livsmedel, transporter, boende samt kläder och skor. Den privata konsumtionen står för cirka två tredjedelar av Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp totalt.”

”Allt som produceras får effekter för skogar, hav, vattendrag, mark, luft, djur och växter. Ju mer vi producerar och konsumerar, desto mer påverkas allt levande omkring oss.”

Så jag undrar – nog vet vi väl redan tillräckligt för att göra något åt överkonsumtionen och frosseriet under jularna, och även under resten av året?