Meningarna som formas på min skärm

nästan av sig själv

får mig att häpet dra efter andan

visste inte att poesins sköra toner

kunde bära så mycket

skänka sådan tröst

böjer mig än en gång nyfiket fram över tangentbordet

utan att veta den fortsatta färdens riktning

men med ett bultande hopp

om att kanske få förmedla

en glimt

av det fördolda undret

(Och med denna dikt önskar jag dig en god jul och ett gott nytt år. Bloggen återkommer under 2026.)