Allt sedan 1970-talet har jag inspirerats av möjligheten att ställa om våra samhällen och vårt sätt att leva så att vi uppnår ekologisk balans. Begreppet ekologisk balans dyker fortfarande upp då och då i den allmänna dialogen, men inte alls lika ofta som tidigare. Och det trots att vi på inget sätt uppnått något som kan liknas vid ekologisk balans.

Ekologisk balans kan beskrivas som ett sammanhängande system där allt påverkar allt och där helheten befinner sig i en slags harmoni. Människan står på inget sätt över eller utanför naturen utan utgör en del av den och bör därför känna ödmjukhet och respekt för dess gränser. Och när vi skadar naturen och jordens ekosystem skadar vi också direkt eller indirekt oss själva.

Men hur i hela friden ska vi få människorna och deras samhällen att på allvar eftersträva ekologisk balans? Viktiga frågor som vi inledningsvis behöver ställa oss är:

Vem är jag i relation till naturen?

Ser jag mig som en konsument av naturen eller som en medlevare i naturen?

Det räcker dock inte att ställa frågorna på individnivå. Hela samhällen behöver fråga sig vilken relation de har till naturen och om de ser sig som konsumenter eller medlevare. Om vi ska nå ekologisk balans bör dessutom våra samhällen göra det enkelt för individer, företag, organisationer med mera att göra rätt. Vi kan inte i första hand eftersträva ständig ekonomisk tillväxt utan måste värdera välfärd framför BNP, tillräcklighet framför maximering samt kvalitet framför kvantitet.

Filosofiskt kan ekologisk balans förstås som ett måttfullt och ödmjukt sätt att vara människa i ett större levande sammanhang. För att nå dit behöver vi uppnå en djupare förståelse för vad ett gott liv egentligen innebär.

Tyvärr har politiken extremt svårt att ta till sig detta. Dels för att dess ögon är inställda på korta mandatperioder medan ekologiska processer verkar över långa tidsperioder. Men även för att politiken generellt sett ser ekonomisk tillväxt som överordnad allt annat och i och med detta ses ekologiska gränser som hinder i stället för absoluta gränser för människans liv och utveckling.

Ekologisk balans ställer ibland krav på begränsningar, förbud och liknande som kan upplevas som obekväma. Därför undviker många politiker att presentera målsättningar om ekologisk balans utan söker hellre väljarnas kortsiktiga gillande.

Politiken har helt enkelt svårt med ekologiska visioner eftersom de sammanfattningsvis kräver:

•                        ifrågasättande av ekonomisk tillväxt som högsta mål

•                        längre tidshorisonter än mandatperioder

•                        mod att gå emot starka intressen

•                        förmåga att formulera nya, samlande visioner för ett gott liv för alla

•                        acceptans av och respekt för absoluta gränser

Jag tror inte att politiken, som den fungerar idag, klarar av att genomföra den förändring av mål och synsätt som behövs för att bygga samhällen som är i ekologisk balans. Politiken behöver därför sannolikt kompletteras med andra styrningsfunktioner som kan planera och verka över långa tidsperioder och i enlighet med den samlade vetenskapen och erfarenheten. Som en slags överrock när den dagliga politiken inte klarar av att leverera i enlighet med nödvändiga, långsiktiga visioner och mål.