Jag upplever att dialogen mellan våra folkvalda politiker och väljarna idag är närmast obefintlig eller i vart fall lämnar mycket övrigt att önska. Politikerna tycks välja att i stället lita till råd och signaler från tankesmedjor, lobbyister samt närstående organisationer och kontakter.

Och medan politikerna dansar med proffspåverkare växer avståndet till väljarna som känner att deras förtroendevalda inte längre visar dem något intresse utan i stället nöjer sig med att kasta ut diverse köttben som de tror ska tilltala massorna. För politikerna behöver ju fortfarande väljarnas stöd för att bli valda till nästa mandatperiod.

Varför är då dialogen med väljarna mellan valen så dålig?

Ett skäl kan vara att politiker på kort sikt inte upplever att de belönas opinionsmässigt av att lyssna på sina väljare utan att det som belönas är att vinna uppmärksammade debatter och få medialt genomslag med olika utspel. Dessutom har politikerna anpassat sig till en utbredd medial logik som gynnar snabbhet och konflikter och där nyanserade samtal blivit alltmer sällsynta.

Detta skapar en starkt polariserad politisk debatt där positionering blivit viktigare än dialog och uppmärksamhet viktigare än klokskap.

Och när väljare upplever att de inte är hörda av sina förtroendevalda sjunker deras tillit till politiken och det skapas en känsla av att de där uppe inte lyssnar på oss.

Om den ur demokratisynpunkt negativa utvecklingen ska kunna vända och politikerna närma sig väljarna måste sannolikt politikerna och de politiska partierna ta första steget. De har makten, resurserna och kanalerna för att kunna göra detta, om de vill.

Men även medierna har ett stort ansvar. Den politiska mediala logiken behöver förändras rejält i syfte att skapa mer konstruktiva och framtidsinriktade dialoger, där fakta och sanning väger tyngre än populism och fulspel.

Personligen anser jag att den ”journalistiska” bevakningen av politiken alltmer liknar bevakningen av fotbollsmatcher. Det är själva spelet som bevakas. Vinnare och förlorare ska utses. Finter och passningar ska bedömas. Att det handlar om vår gemensamma framtid tycks vara helt bortglömt.

Sedan har givetvis väljarna också ett ansvar. De, eller jag menar vi, måste kunna delta i samtal utan att bidra med hat och polarisering. Vi måste skärpa oss och visa varandra samma respekt som vi vill att politikerna ska visa oss.

Men med tanke på den nuvarande råa tonen i sociala medier och kommentarsfält känns en sådan förändring långt borta. Men vem vet, kanske går det att nå en förändring om bara tillräckligt många bestämmer sig för att sluta håna, hota och hata på nätet.

Jag kan själv, just nu, försöka bidra till ett förbättrat dialogklimat genom att från hjärtat säga: Kram på er allihop!!!