white-logo

Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)

KATEGORIER

Personliga betraktelser. Poesi. Övrigt.

ALLA INLÄGG

  • Vår tids änglar

    De ser dig i ögonen granskar lyssnar när du är svag tar din fuktiga hand i svåra stunder talar lugnande tröstande De verkar så trygga som om de redan sett allt sett hela livet till slutet och kanske längre än så De kontrollerar det som behöver kontrolleras justerar det som behöver justeras kontaktar de som Read more

  • En tavla med en å

    Gardinen rör sig förstrött i vinden Golvet knarrar hemtamt Blicken irrar vilset söker stadga fastnar vid tavlan med ån som ringlar fram i ett tidlöst landskap Andetagen återfinner rytmen Tanken vild och fri bjuder upp till vals med själen i gryningsljuset Read more

  • För litet lärande av projekten

    Kanske svär jag i kyrkan nu? Men jag tänker ta upp en viktig fråga i det regionala utvecklingsarbetet som det enligt mig varit för tyst om. Det svenska EU-medlemskapet har inneburit en ökad fokusering på initiering och drift av utvecklingsprojekt av olika slag, ibland kallade för lärandeprojekt eftersom de ska bidra till ökat lärande hos Read more

  • Det där vill jag också ha

    Det där vill jag ha och det där och det där tills garderoberna i lägenheten är fyllda och det där och det där tills källarförrådet är fullt då vill jag ha ett hus så allt får plats fast det där vill jag också ha och det där och det där tills garderoberna och alla förråden Read more

  • Vem är lämpad att ansvara för hållbarhetssamtalet?

    Hur ska vi kunna rädda världen tillsammans när det saknas öppna, offentliga arenor för goda och respektfulla samtal om, samt uppföljning och redovisning av, den pågående utvecklingen och alla de initiativ, bra och mindre bra, som tas? Hur ska vi kunna lära och inspireras av varandra när tonen i de offentliga debatterna så ofta är Read more

  • Rädd för nutidsmänniskan

    När rädslan för vad vi gör med vårt vackra jordklot våra medmänniskor växterna djuren för hur vi utarmar utrotar dödar fått oss i sitt grepp tynger oss sänker oss djupare djupare ner i det kollektiva självföraktets bottenlösa brunn blivit oss övermäktig skymmer himlen stängt dörren till det sista hoppet blivit till en mörk taggig boll Read more