Nyheterna kastas mot oss som blöttunga snöbollar en gråkall aprildag krigen och våldet bara fortsätter och fortsätter lidandet och förödelsen tar aldrig slut medmänniskor dör medmänniskor flyr för sina liv …och riksbanken sänker styrräntan klimatet skenar glaciärer smälter havsnivåer höjs bränder och orkaner härjar torkan och den extrema värmen skördar liv medmänniskor dör medmänniskor flyr…

Har hört att det finns personer som hatar medmänniskor de inte kan kontrollera Om det stämmer undrar jag hur det ska gå för oss som inte ens  kan kontrollera oss själva

Gråten  syns inte men finns där  ändå som en mörk klump någonstans mellan bröstkorgen och halsen färgad i en blå ton som sipprar ut i små puffar påverkar tankar och känslor  gör oss ömtåliga så oerhört ömtåliga Gråten vågar inte  komma fram gömmer sig bakom vuxenmasken som ingen absolut ingen får se bakom

Att bli baktalad tillhör livet ty sådan är människans natur tack och lov brukar det finnas ett bäst före-datum varefter det ebbar ut men ibland fortsätter det år efter år oförminskat som om en synnerligen avog inställning bitit sig fast i personers medvetande och vägrar släpp taget

De hackar på vår välfärd likt uppretade skator för att bryta ner tryggheten vi gemensamt under generationer byggt upp orsaka oreparerbara skador blottlägga och punktera det medmänskliga hjärtat De hackar på vår välfärd så egoismen ges fritt spelrum

Märker av mörkret hur tankarna dyker känslorna sjunker neråt neråt Vet att det bara är en tidsfråga innan de lockas upp igen av det återvändande ljuset

Oron griper tag i mig får mig att skakande krypa ihop och blunda i hopp om att mardrömmen ska ta slut att mänskligheten snart börjar visa sig från sin bästa sida så världen och framtiden som länge förmörkats av maktbegär och girighet äntligen kan lysas upp av hoppets och kärlekens klara färger

Har nog aldrig varit så eftertänksam som jag numera är sedan jag blev pensionär En gång i tiden faktiskt ganska nyss var jag även initiativrik kunnig kreativ visionär men det var då det innan jag blev pensionär I mångas ögon är jag idag sekundär mest till besvär funderar   faktiskt på att gå all-in i…

Mitt grubblande tar aldrig semester ångar på dag som natt drivs av en energikälla lika uthållig som vinden lika omöjlig att stänga av Mitt grubblande bryr sig inte om problemens vikt allt ska nagelfaras allt ska synas under lupp Mitt grubblande leder sällan någonstans men om en lösning oväntat hittas hinner jag knappt utropa ett…

Det finns medmänniskor som på grund av omständigheter i livet helst söker lösningarna på sina problem utanför sig själva lägger ansvaret på andra som kanske är lite rädda för vad de ska hitta om de istället tittar inåt