Känslorna flyger omkring vind för våg sökandes efter fönster och dörrar som lämnats på glänt där de obemärkt kan slinka in och åstadkomma oreda Känslorna är fyllda av färger och toner påverkar oss så mycket mer än vi förstår tack och lov

En längtan efter förlåtelse svävar förvirrat runt vår jord desperat sökande efter vägar in till våra hjärtan som förslutits med hänglåsförsedda ståldörrar i egoismens och ekonomismens namn Den hoppas av hela sitt sårbara väsen att vi ska visa lite förståelse för livets sköra känslighet

Vi måste våga känna efter även när det smärtar öppna dörren till vårt innersta utan fruktan för vad vi ska finna se på oss själva och människorna vi möter med öppna ögon sträcka ut en hjälpande hand i nödens och dårskapens tid Vi måste våga vara mänskliga Allt precis allt hänger på det

Hur tänker de dessa politiker som driver en politik som förvärrar problemen för mänskligheten och livet på jorden Som helt kallt tar beslut som förvärrar klimatförändringarna ökar förlusten av arter och ekosystem hotar försörjningen av vatten och livsmedel bidrar till masspridning av livsfarliga virus hindrar människor att fly för sina liv vidgar de redan enorma…

Vill inte vara realist saklig fyrkantig fantasilös och trist Vill hellre vara lite galen hylla den eviga kärleken som övervinner allt hänge mig åt det bubblande skrattets frigörande magi värma min frusna själ i en innerlig omfamning när det blåser kallt

Skrollar av mina sociala medier som vanligt Vill   hänga med känna reagera socialisera diskutera uppleva att jag finns i ett sammanhang hör till existerar ännu räknas Vill   se solen gå upp och livet rulla på som vanligt

Han sitter hemma vid köksbordet och ser tillbaka på ett långt yrkesliv Visst finns där mycket att glädjas åt kamratskapet skratten framgångarna men också sorgeämnen kollegor som for illa allt det där som kunde ha blivit men aldrig blev När han tillåter sig att verkligen känna efter är det en sak som stör honom mer…

Vi är så instabila vi människor det bär så lätt iväg för oss blir fel  ja, helt åt fanders fel  även när det ser rätt bra ut till en början Vi är så instabila vi människor tappar så lätt riktningen och det vi en gång  trodde på förlorar all klarsyn i dammolnen vi river upp…

Gråvädret utanför fönstret färgar av sig i mitt inre krymper tillvaron till ett litet gråmelerat nystan Regnet som piskar mot asfalten väcker undangömda minnen till liv lyfter obarmhärtigt upp dem till ytan

Hon står vid fönstret och tittar längtansfullt ut mot en inbillad horisont bortom asfalten och betongen där hav och himmel möts önskar att hon kunde flyga likt tärnorna långt långt bort vill så gärna hitta skatten vid regnbågens slut skratta och sjunga i glada vänners lag dansa på borden tills solen går upp gråta ut…