De skrivna orden flyger med vinden bortom vår kontroll landar så småningom på marken Är den ogästvänlig hård täckt av sten och asfalt får orden inget fäste utan spolas obemärkta bort med regnet Men om de landar i god jord kan de slå rot och ge nytt liv

Folket höll andan det såg plötsligt ut att gå vägen för klimatet miljön och freden till sist men så kom där en lobbyist och det som verkat så lovande för medmänskligheten och vår älskade jord blev bara ledsamt och trist på grund av en lobbyist

Världen gör sig bäst på lite avstånd när enskildheterna inte är så framträdande och dominanta medan förskjutningarna konturerna gråskalorna och färgerna framträder häpnadsväckande tydligt

Hur kan de som säger sig bidra till utvecklingen gång på gång glömma bort värdet av personliga möten ansikte mot ansikte möten där händer kan sträckas ut för att hjälpa underlätta lösa Hur kan de tro att hemsidor appar och chattar räcker Förstår de inte det personliga mötets inneboende kraft Förstår de inte att vi…

Att ha en gemensam historia skapar band som finns kvar när åren gått och kontakterna avtagit Det är som om det som en gång fanns aldrig riktigt förbleknar och vissa trådar i livets väv sammanflätats för evigt Gemensamma historier som skonats från smärta och svek är glimrande smycken som vi bär med oss närmast hjärtat

Det slog mig plötsligt tänk om dagens misstag gjorts tidigare historien har svaren vi söker oron inte behöver vara så tung att bära vi inte är så ensamma som vi känner oss och så… mitt i tvehågsenheten sker upptäckten det finns medmänniskor som inte bara delar oron utan har tänkt längre och bättre än vi…

Bortom all syramättad bitterhet över livets törnar och tillkortakommanden tillväxtcirkusens förskönande kulisser och narrspel tidens närsynta självömkan och navelskåderi så full av småsint avundsjuka och missunnsamhet finns det förhoppningsvis något större och viktigare än  våra borgerliga egon

Människan så stark i sin medmänsklighet när hjälpande händer varma blickar stärkande ord kan förändra allt så svag i sin upphöjda självgodhet som förblindar avskärmar förmörkar sinnet tills inget ljus återstår

Ibland händer det bara att närheten som funnits gått förlorad och blickar som tidigare sökt varandra i gemenskap bara möts helt flyktigt utan att få kontakt att tilliten grusats och orden som uttalas tömts på verklig omtanke att vi åter krupit ner bakom våra murar uppbyggda runt sårade barnahjärtan

Det fungerar gång på gång mediala bomber kastas ut i den ena och andra frågan inte för att samtala lösa problem rädda världen utan för att distrahera manipulera flytta gränserna för det acceptabla skapa oro motsättningar ett vi och ett dom tvinga motståndare att reagera få journalister att springa hit och dit utan kompass styra…