Min mors död är svårsmält

den öppnar så många vägar

bakåt

framåt

Känslorna famlar vilt

efter något att hålla fast vid

något att rikta sorgen mot

eller ilskan

frustrationen

över allt som inte blev

Och ändå

mitt i allt

en oändlig tacksamhet

över glädjen

skrattet

varje gång vi sågs

Kärleken

i det sagda

och osagda

Kärleken

formad som en ljuslykta

vacker

även efter att lågan slocknat

Inom mig

råder ett tyst kaos

Men vårsolen inger hopp om förändring

likt de första

prövande tonerna

innan musikstycket

ska börja